Principer för skötsel av skyddsområden

Forststyrelsens Naturtjänster har sammanställt principerna för skötsel och användning av naturskyddsområden och följer dem i sin verksamhet.

Med hjälp av de riktlinjer som dragits upp för skötseln och användningen ser Forststyrelsen till att syftet med inrättandet av skyddsområden uppnås så långt det är möjligt. Principerna behövs i synnerhet i det praktiska arbetet när man bestämmer vilka åtgärder som skall vidtas. Principerna tillämpas också på sådana områden i Forststyrelsens besittning som förvärvats för naturskyddsändamål men som ännu inte har inrättats som lagstadgade skyddsområden.

Huvudprincipen för skötseln är att naturens processer får fortgå

Den bärande principen för skötseln av naturskyddsområden är att man inte ingriper i naturens processer om det inte finns naturskyddsskäl till åtgärden. På vissa sådana delar av skyddsområdena som tidigare varit föremål för ekonomiskt nyttjande vill man påskynda återgången till naturtillstånd genom restaureringsåtgärder.

Skyddet av vissa hotade arter kräver aktiv skötsel av deras livsmiljöer. Förutom naturvärden skyddas och vårdas även fornminnen och det byggda kulturarvet aktivt på naturskyddsområdena. I skötseln av ödemarks- och strövområdena beaktar man särskilt även bevarandet av samekulturen och användningen av områdena i rekreations

Undvikning av skadeverkningar

Den lagstiftning som gäller skyddsområdena och ”Principer för skötseln av naturskyddsområden” styr användningen av naturskyddsområdena. I praktiken sker styrningen med hjälp av planering, serviceutrustning, naturguidning samt övervakning.

Användningen av skyddsområdena för rekreation och näringsverksamhet anpassas till respektive områdes storlek och skyddsmål. Vissa utgångspunkter ingår redan i naturvårdslagen. De preciseras i författningarna om inrättande av skyddsområdena, i ordningsstadgorna samt i skötsel- och användningsplanerna. Vissa typer av verksamhet är helt förbjudna inom skyddsområdena, för vissa typer av verksamhet kan tillstånd beviljas. I sameområdet och i skärgården har lokalbefolkningen särskilda rättigheter.

Den bärande principen för användningen av skyddsområden är att de naturskyddsvärden och kulturella värden som områdena är avsedda att skydda skall påverkas så litet som möjligt.

Vid planeringen av de största områdena (t.ex. nationalparkerna) har strävan varit att indela både Forststyrelsens åtgärder och allmänhetens användning av områdena i zoner, så att de mest värdefulla skyddsobjekten skall bevaras så bra som möjligt. Serviceutrustning byggs enligt behov och när underhållsåtgärder vidtas försöker man minimiera konsekvenserna för miljön.