Forststyrelsen verkar i allmänna vattenområden

Områdena innanför Finlands territorialvattengräns kallas allmänna vattenområden. Utanför dem finns Finlands ekonomiska zon som regleras enligt andra principer. De allmänna vattenområdena ligger förutom i haven även i de stora insjöfjärdarna.

De allmänna vattenområdena jämte bottnarna är finska statens egendom, med undantag av vattenområdena som ägs av landskapet Åland. Forststyrelsen förvaltar de havsområden som ligger innanför Finlands territorialvattengräns på statens vägnar och sköter ägarens uppgifter. Det finns en färdig lagstiftning för utbyggnad av havsbaserad vindkraft i allmänna vattenområden, enligt vilken vi kan agera.

I Petteri Orpos regeringsprogram har havsbaserad vindkraft identifierats som ett av utvecklingsområdena inom energi- och investeringspolitiken. Programmet innehåller ett mål att fastställa ett kapacitetsmål för havsbaserad vindkraft för år 2035.

Lagstiftningsarbetet för den ekonomiska zonen har slutförts

Regeringen lämnade i oktober 2024 en proposition till riksdagen om en lag om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Utgångspunkten vid beredningen av lagstiftningen var att havsbaserade vindkraftverk ska byggas på marknadsvillkor. Lagen trädde i kraft vid ingången av 2025.

Genom lagstiftningen för den ekonomiska zonen skapades förfaranden för fördelning av områden inom den ekonomiska zonen. Samtidigt fastställdes de tillstånd som behövs för havsbaserade vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen, och zonen likställdes med de allmänna vattenområdena när det gäller beskattning och avgifter.

Forststyrelsens mandat omfattar byggande av havsbaserad vindkraft inom territorialvattnen. Havsbaserade vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen konkurrensutsätts av Energimyndigheten. Statsrådet beslutar om vilka områden för havsbaserad vindkraft som ska konkurrensutsättas och beviljar ensamrätt att ansöka om nyttjandetillstånd för det konkurrensutsatta området.

Rekommendationer för utveckling av verksamhetsmiljön

Samtidigt som staten inledde lagstiftningsarbetet för den ekonomiska zonen tillsattes en arbetsgrupp för att utreda metoder för att främja havsbaserad vindkraft. Arbetsgruppen sammanställde rekommendationer till statliga aktörer för att utveckla verksamhetsmiljön i sin rapport som färdigställdes i augusti 2024. Arbetsgruppen föreslog att Finland ska tydliggöra målbilden för utbyggnaden av havsbaserad vindkraft på tillräckligt lång sikt, förbättra den nationella samordningen och samordna olika marina verksamheter bättre.

I oktober 2024 tillsatte arbets- och näringsministeriet en samordningsgrupp för havsbaserad vindkraft för att skapa och upprätthålla en gemensam lägesbild av branschen. Gruppens uppgift är också att följa genomförandet av åtgärdsplanen från den tidigare arbetsgruppen för havsbaserad vindkraft.

När samordningsgruppen tillsattes upprepade Finlands regering sin avsikt att fastställa ett ambitiöst mål för utvecklingen av havsbaserad vindkraft under den kommande tioårsperioden. Målet är att skapa en konkurrensfördel för Finland inom havsbaserad vindkraft i förhållande till andra länder kring Östersjön.

Samordningsgruppens medlemmar består av representanter för ministerierna. Som permanenta expertmedlemmar har myndigheter inom energi- och transportsektorn, statliga affärsverk, organisationer och andra aktörer bjudits in. Forststyrelsen är en av expertmedlemmarna.

Arbetsgruppens mandatperiod löper till utgången av oktober 2027.

Även andra stater har rättigheter inom den ekonomiska zonen

Finlands ekonomiska zon är ett internationellt havsområde vars gränser bestäms enligt avtalen mellan Finland och övriga stater (Sverige, Estland och Ryssland). Utöver de egna territorialvattnen har Finland fulla rättigheter till naturtillgångar och jurisdiktion även inom den ekonomiska zonen. Finsk lag tillämpas på skyddet av den marina miljön inom den ekonomiska zonen.

Andra staters rättigheter inom Finlands ekonomiska zon är frihet till sjöfart och överflygning samt frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar. Dessutom har andra stater rättighet att använda havet inom den ekonomiska zonen på annat sätt. Detta gäller i de fall då användningen hänför sig till användning av havet som godkänts i internationell rätt och som överensstämmer med bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention.