Myrskyddsområdena bevarar unik myrnatur

För att bevara myrnaturen börjades det på 1980-talet att inrätta myrskyddsområden. De ingår i det av statsrådet fastställda basprogrammet för myrskydd, som syftar till att bevara tillräckligt med exempel på vår rika myrnatur i alla delar av landet.

Skyddade myrar finns även i bl.a. nationalparker och naturreservat.

De flesta av myrskyddsområdena representerar våra myrkomplex, aapamyrar och högmossar. I myrskyddsområdena ingår även många av våra bästa fågelvåtmarker.

På myrskyddsområdena får man i allmänhet röra sig med stöd av allemansrätten. På vissa områden har dock rätten att röra sig, plocka bär och svamp samt jaga och fiska begränsats för att ge fåglarna häckningsro. Stigar och spänger som gör det lättare för besökare att bekanta sig med våtmarkerna har i allmänhet byggts bara på de mera lättillgängliga myrskyddsområdena nära bosättningen.

Finlands myrar är unika

Finland är myrarnas land. Ursprungligen har över 10 milj. hektar av vårt lands yta bestått av kärr och myrar. Av ursprungsarealen har över häften utdikats. Mest har torvmarkerna dränerats för virkesproduktion.

Vår myrnatur är varierande. Det finns öppna myrar eller fattigmyrar, tallkärr där det växer martallar och skogskärr med rejäl granskog. I Norra Finland finns det också björkrikkärr. Baserat på deras form och struktur kan de vidsträckta och enhetliga myrområdena delas in i aapamyrar och högmossar.

I söder finns det högmossar med vitmossa som lever på regnvatten och de näringsämnen det tillför. Högmossarnas mittparti ligger högre än utkanterna.

Aapamyrar finns huvudsakligen i Mellersta och Norra Finland. Aapamyrarnas yta ligger i allmänhet lägre i mitten än i utkanterna. På så sätt tillförs myrarna både yt- och grundvatten, så att vegetationen är rik och varierande. Just dessa vidsträckta aapamyrar är en mycket speciell del av vår natur. Tillsammans med myrnaturen i Norra Sverige, på Kolahalvön och i Karelen utgör de ett bälte av aapamyrar som är unikt i Nordeuropa.

Mera information