Utveckling av naturskydd och rekreationstjänster

Fjälltoppar skymtar bortom ett vidsträckt skogsområde, svartvit bild.
Bild: Lusto/Suomen Metsäyhdistyksen kokoelma/Metsätaloudellinen Valistustoimisto

De första ”naturparkerna” och från avverkning fredade områdena på Forststyrelsens marker anlades i början av 1900-talet. Områdena, till exempel Pallas-Ounastunturi och Pyhä-Häkki, var orörda eller särskilt natursköna skogar som bevarades för forskningsändamål och som minne till eftervärlden. 

Inrättandet av nationalparker nämns för första gången i ett officiellt sammanhang i ett betänkande av skyddsskogskommittén år 1910. De första lagstadgade nationalparkerna inrättades dock först år 1938. Nationalparkerna inrättades på statens marker och förvaltades av Skogsforskningsinstitutet.

Nätverket med skyddsområden växer

En man håller tal för en lyssnande publik vid en gammal fura i en nationalpark, svartvit bild.
Den största tallen i Pyhä-Häkki nationalpark, år 1957. Bild: Lusto/Metsähallituksen kokoelma/V. K. Ahola

År 1956 inrättades 17 nationalparker och naturreservat på Forststyrelsens marker. Nätverket av skyddsområden utvidgades markant även år 1982 då man inrättade 16 nya nationalparker och naturreservat. År 1992 övertog Forststyrelsen de nationalparker och naturreservat (utom Koli nationalpark samt Malla och Vesijako naturreservat) som till dess förvaltats av Skogsforskningsinstitutet. 

Uppbyggnaden av nätverket av naturskyddsområden har sedan 1970-talet baserats på skyddsprogram som utarbetats för skydd av bland annat myrmarker, lundar, gamla skogar och stränder. En stor del av skyddsobjekten finns på Forststyrelsens områden. Forststyrelsen sköter i dag sammanlagt 480 lagstadgade naturskyddsområden med en total areal på nästan 15 000 km2. De ungefär lika stora ödemarksområdena i Lappland är också viktiga skyddsobjekt. Merparten av Forststyrelsens skyddsobjekt ingår i nätverket Natura 2000 i Finland. 

Tjänster för vandrare

Två tält som sattes upp mitt i skogen, Kuplavolkkari parkerade i skogen i förgrunden.
Bild: Lusto/Olavi Linnamies

Efter andra världskriget ökade intresset för friluftsliv så kraftigt att det blev aktuellt att ställa i ordning lägerplatser med eldstäder, ved och toaletter. På 1970-talet satsade Forststyrelsen särskilt på att bygga ut nätverket av ödemarksstugor. De första i lagen om friluftsliv avsedda strövområdena inrättades år 1979 i Kylmäluoma och Hossa. Det finns för närvarande sju strövområden i Finland. 

En man sitter vid ett bord vid en takförsedd eldplats i Petkeljärvi nationalpark, svartvit bild.
I Petkeljärvi nationalpark, år 1961. Bild: Lusto/Metsähallituksen kokoelma/Olavi Linnamies.

Planeringen av skötseln och användningen av nationalparkerna inleddes år 1974 i Forststyrelsens arbetsgrupp för nationalparker. Servicen för friluftsmänniskor, till exempel leder, vindskydd och eldplatser, började byggas enligt de första skötsel- och nyttjandeplanerna år 1978. I dag erbjuder nationalparkerna och de många naturskyddsområdena goda möjligheter till friluftsliv och rekreation runtom i landet. 

Naturvårdsuppgifter blir oberoende

Skötseln av naturskyddsuppgifterna var länge en del av Forststyrelsens ekonomiskogsbruk. I slutet av 1970-talet anställdes efter hand allt mer personal med naturskyddsuppgifter som specialområde, och år 1981 grundades en byrå för naturskyddsområdena. Tio år senare blev byrån en naturskyddsavdelning. Till följd av den växande verksamheten fick resultatenheten för naturskydd år 1992 en egen regional organisation. Naturskyddsuppgifterna och friluftstjänsterna har vidareutvecklats för att motsvara dagens krav på skydd av naturens mångfald, rekreation i naturen och naturturismens behov. 

Numera är det resultatenheten Naturtjänster som sköter naturvårdsuppgifterna.