Över 160 år av Forststyrelsens historia

Statens markegendom har alltid varit föremål för olika förväntningar som ständigt förändras. Forststyrelsen, som förvaltar statens markområden, har haft rollen som en samhällets spegel, som hela tiden avspeglat rådande attityder och tidens anda. År 2019 fyllde Forststyrelsen 160 år. Nedan följer en kortfattad berättelse om hur vi kommit hit.

Porträttet av Gustav Vaasa målades av Jakob Bincks året1542. Källan: Wikipedia Commons.
Källan: Wikipedia

 År 1542 deklarerade kung Gustav Vasa av Sverige-Finland att de obebyggda ödemarkerna tillhör Gud, Kungen och Kronan. Det var här statens jordägande fick sin början. Bönderna hade nyttjanderätt till ödemarksområdena och det rådde länge osäkerhet kring var gränsen gick mellan privatägda skogar och kronans skogar. 

Bekanta dig med statens mark- och vattenområden som Forststyrelsen förvaltar.  

Skogsgolvet efter svedjebränning: stenar, förkolnade stubbar och några träd som blivit stående, svartvit bild.
Skogsgolvet efter svedjebränning. Bild: Lusto/Yrjö Ilvessalon kokoelma/Olli Heikinheimo(?)

I början av 1800-talet användes Finlands skogar i stor utsträckning bland annat till svedjebruk, tjärproduktion och i allt högre grad också inom sågindustrin. Virke användes i sådan utsträckning att myndigheterna befarade att skogen i Finland skulle ta slut.  

Läs mer om skogarnas historia på Finlands Skogsmuseum Lustos webbplats (lusto.fi).  

År 1841 tillsatte kejsaren och storfursten Nikolaj I en kommitté med uppgift att dryfta en reform av skogslagstiftningen. Det lagförslag som lades fram ogillades framför allt av chefredaktören och filosofen J.W. Snellman, som gav sig in i en offentlig debatt med en av medlemmarna i kommittén, professor Nordström. Herrarna debatterade bland annat frågan om Finland över huvud taget skulle ha några skogar, eller om hela landet borde kalhuggas.  

”Där skogen får råda, där råder också elände, okunskap och råhet.” – J.W. Snellman  

Det lagförslag som kommittén berett godkändes inte, utan förslaget föll på en mans, L.G. von Haartmans, avvikande åsikt. Det skogsprogram han lade fram kom till slut att utgöra grunden till skogslagen.  

”I vårt lands skogar har naturen placerat vår enda källa till rikedom, till ekonomiskt oberoende.” – L.G. von Haartman  

Detta första bråk om skogen och mycket annat material ur vår historia finns bevarat i Finlands Skogsmuseum Lusto.

Läs mer om bevarandet av vår historia.

Stämpelformiga buster limmade till ett svartvitt skoglandskap.

År 1851 stiftades en strikt skogslag, och för att övervaka att lagen följdes och sköta statens markegendom inrättades en tillfällig överstyrelse för lantmäteri och skogsskötsel. Forststyrelsens historia fick sin början 1859, när den ryska kejsaren Alexander II undertecknade en proklamation om inrättandet av ett verk för skogsskötsel. Verkets uppgift var att sköta och skydda skogarna samt att ge kronan inkomster genom att sälja virke.   

Läs mer om skogsförvaltningens utveckling här.

Skogsförvaltningen fick ta ansvar för ett nytt verksamhetsområde, som var föremål för mycket motstridiga förväntningar. Utöver den grundläggande uppgifter, det vill säga att förvalta statens skogsegendom, skulle skogsförvaltningen ge staten avkastning, stödja sågindustrins tillväxt och främja bebyggelse. Av dessa delvis motstridiga intressen uppstod kring skogsförvaltningen en triangel bestående av staten, industrin och lokalbefolkningen i berörda områden, där varje udd drog i egen riktning.   

Under de första åren gav virkehandeln inte önskat resultat. Forststyrelsens försök att utöva kontroll i statens skogar ledde till ständiga tvister med lokalbefolkningen, som var van att utnyttja statens skogar för sitt uppehälle. De största motsättningarna uppkom mellan skogspolitiken och bosättningspolitiken. Vägen från de här tiderna till Forststyrelsen vi har idag har varit mycket lång. 

Att sammanjämka olika behov är fortfarande en av Forststyrelsens kärnuppgifter.

Män kapar en granstam med stocksåg under ett vedtalko under kriget, svartvit bild.
Vedtalko under kriget, år 1942. Bild: Lusto/Suomen Metsäyhdistyksen kokoelma/Metsätaloudellinen Valistustoimisto

Detta skogsvårdsverk, senare Forststyrelsen, har sålt virke på auktion, enligt avtal och som ”järnvägsavverkning”, drivit sågverk, fungerat som vedlager och bränslekontor under kriget samt ordnat vedtalkon för att betala krigsskadestånd. Vi har tagit ut stora mängder pengar ur statens skogar för att utveckla välfärdsstaten. Samtidigt har vi aktivt utvecklat utbildningen inom skogsbranschen och forskat i möjligheterna att effektivera virkesproduktionen med hjälp av skogsvård, parallellt med att utvidga de skyddade skogarna.   

Läs mer om skogsbrukets historia vid Forststyrelsen. 

Bakom ung tallskog öppnar sig ett insjölandskap, svartvit bild.
Petkeljärvi nationalpark, år 1961. Bild: Lusto/Metsähallituksen kokoelma/Olavi Linnamies

Naturvården togs upp till diskussion i Finland för första gången på 1880-talet. Flera gånger lades förslag fram om att grunda naturreservat i kronoskogarna och senare i statens skogar. Förslagen motiverades med estetiska, turistiska och vetenskapliga argument. Det tog sin tid innan några egentliga skyddsområden grundandes, men Forststyrelsen började i början av 1900-talet på eget initiativ skydda skogsområden som betraktades som värdefulla.  Naturvården lagstadgades 1923 och de första nationalparkerna grundandes officiellt 1938.   

Idag är 19 procent av Forststyrelsens markområden lagstadgade skyddsområden och fyra procent omfattas av olika skyddsprogram. Det finns totalt 23 procent ödemarksområden och andra specialområden. Naturvården, skogarnas mångfald och ett balanserat förhållande mellan människan och naturen är en hederssak för oss.   

Läs mer om utvecklingen av naturvården och rekreationstjänsterna.