Areal av skydds-, ströv- och ödemarksområdena förvaltade av Forststyrelsen

1.1.2023

OmrådestypAntalTotal areal km²
Nationalparker4110 146
Naturreservat191 540
Myrskyddsområden1634 876
Lundskyddsområden4511
Skyddsområden för gamla skogar7480
Sälskyddsområden7188
Övriga naturskyddsområden på statlig mark7363 984
Privata naturskyddsområden på statlig mark156101
Genom Forststyrelsens beslut inrättade63
LAGSTADGADE NATURSKYDDSOMRÅDEN TOTALT1 24720 929
Reserveringar av skyddsområden enligt skyddsprogrammen1 2394 645
Skyddsskogar329548
Övriga skyddade områden1 3973 039
Ödemarksområden1214 893
Statens strövområden5243
Övriga friluftsområden6914
Övriga områden3895
Övriga områden totalt3 02624 375
ALLA OVANNÄMNDA TOTALT4 27345 306

Av de lagstadgade naturskyddsområdenas yta är land 18 507 km² (88,4 %) och vatten 2 423 km² (11,6 %).

Skyddsarealerna fortsätter att utvecklas

Finlands första naturskyddslag trädde i kraft 1923. Till en början omfattade naturskyddet fridlysning av enskilda arter, olika slag av bestämmelser för jakten och fisket samt inrättande av naturskyddsområden och fridlysning av naturminnesmärken. Pyhätunturi och Pallas–Ounastunturi nationalparker samt Malla och Pisavaara naturreservat inrättades 1938. De följande sju nationalparkerna inrättades 1956 och den senaste år 2022.

De nationella naturskyddsprogrammen jämte kompletteringar godkändes 1978–1996 och genomförandet av dem har fortsatt under 2000-talet. Ödemarkslagen, genom vilken 12 vidsträckta ödemarksområden inrättades i Lappland, trädde i kraft 1991. Finlands nätverk Natura 2000 har byggts upp sedan 1998. Det består i huvudsak av redan inrättade naturskyddsområden, ödemarksområdena och statens strövområden. Finlands nätverk omfattar också ett stort antal områden som ingår i naturskyddsprogrammen.

Av Finlands areal är ca. 10 % skyddad

Med naturvårdslagen och ödemarkslagen är ungefär 10 % av Finlands areal skyddad (Statistikcentralen 1.1.2018). Enbart omfattningen av skyddet berättar dock inte allt om skyddssituationen. Det avgörande för bevarandet av naturens mångfald är var skyddsområdena är belägna och hurdan deras natur är. De största skyddsområdena finns i de tre nordligaste kommunerna. I södra Finland, där största delen av finländarna bor, är naturen skyddad på en mindre areal. Antalet objekt är ändå stort och naturen är varierande.

Naturskyddslagen reviderades 1997. Enligt den nya naturvårdslagen är syftet med naturvården att bevara naturens mångfald. Detta främjas förutom genom att fridlysa områden också genom att skydda och vårda hotade arter och deras miljömiljöer samt olika naturtyper effektivare än tidigare. Ett mål för inrättandet naturskyddsområden är att alla naturtyper som påträffas i Finland skall vara representerade i områdena.

Lagstiftningen som gäller naturvården omarbetas för närvarande.

Mera information