I specialområdena fäster vi särskild uppmärksamhet vid skogslandskapet

Forststyrelsen förvaltar specialområden som inrättats utifrån markanvändningsbeslut, där det i allmänhet är möjligt att behandla skogarna även om behandlingen är begränsad på grund av områdets karaktär. Sådana områden är till exempel:

  • strövområden som inrättats med stöd av lagen om friluftsliv (mer information om statens strövområdena) 
  • general- och detaljplanerade områden där skogsbruket är begränsat med planbestämmelser  
  • Forststyrelsens egna beslut om specialområden (till exempel Ylläs och Ylimuonio).

I specialområdena betonar vi de övriga sätten att använda skogen

Case: Ylimuonio

I norra delen av Muonio kommun finns ett område som anvisats planbeteckning MU-2 i landskapsplanen för Fjällappland. I området dominerar skogsbruk, turism och renskötsel.  

Enligt planbeteckningen ska områdets användning grunda sig på den användningsplan som gjorts upp av staten och kommunen. Syftet med planen är att klarlägga riktlinjerna i landskapsplanen och skapa en vision för områdets framtida användning. 

Planeringsområdet omfattar c. 13 000 hektar skog som förvaltas av Forststyrelsen. Skogsbruksområdets areal är c. 8 000 hektar av hela området. Under planeringsperioden (före 2040) kan c. 2 000 hektar eller 15 % av planeringsområdet avverkas med olika metoder.  

Området är ett pilotområde för landskapsvänligt skogsbruk. I området testas i stor utsträckning olika nya metoder för behandling av skogen som gynnar landskapet och viltet. Forststyrelsen använder endast avverkningsmetoder som bevarar skogstäcket i området.  

Användningsplanen har publicerats på finska (julkaisut.metsa.fi, pdf) 

Specialområden har inrättats i områden där trycket från användningen för rekreationsändamål och naturturismen är större än normalt eller områden som är särskilt värdefulla för sin mångfald eller sitt landskap. I specialområdena är den huvudsakliga formen av markanvändning i allmänhet någon annan än skogsbruk och området är avgränsat med tanke på markanvändningen i fråga.  

Många överlappande former av markanvändning förekommer emellertid också i specialområdena och därför är det ändamålsenligt att göra upp en helhetsplan för användningen av området.  

Ur skogsbrukets perspektiv är ett viktigt mål för planeringen av specialområdena att styra skogsbruksåtgärderna så att områdets naturliga skogstäcke bevaras också på lång sikt.  

Planeringen görs med hänsyn till de natur-, kultur- och andra specialobjekt som vi känner till i området.  Vid behov gör vi en landskapsanalys i samband med planeringen för att identifiera delar av området som är känsliga med tanke på landskapet. Vi ser också till att alla friluftskonstruktioner och -leder finns med i det geografiska informationssystemet.  Resultatet av planeringen är att avverkning och annan behandling av skogen i området kan anpassas tidsmässigt och i relation till varandra på ett sätt som tar hänsyn till andra former av markanvändning i området.  

Forskningsskogar 

Forskningsskogarna tillhör en egen markanvändningsklass. Naturresursinstitutet ansvarar för planeringen av forskningsskogar i de områden som organisationen förvaltar. Forststyrelsen vidtar de planerade åtgärderna enligt Naturresursinstitutets anvisningar. 

Varierande landskap genom skogsvård  

Ett par bilder som visar hur insjölandskapet kommer fram när en del av skogen avverkas.
Vägkanten före och efter avverkning: insjölandskapet öppnar sig vackert.

Med hjälp av landskapsplanering kan vi minska avverkningens störande inverkan på landskapet eller till och med påverka landskapsbilden och skogens rekreationsvärde positivt med avverkningen. Vackra vattendrag och kulturlandskap som livar upp och gör skogslandskapet mera omväxlande kan dölja sig bakom en tät skog. 

De metoder som används inom skogsvården för att bevara landskapsvärdena består av att forma avverkningsområden, placera ut grupper av naturvårdsträd, öppna vyer som är värdefulla för landskapet och framhäva specialobjekt. 

Ett rikt lövträdsbestånd och varierande trädarter gör också skogsbilden mer mångsidig. I norra Finland kan turismlandskapen bevara sin vildmarksnatur genom luck- och ljushuggning som upprätthåller skogstäcket. 

Landskapsmässigt känsliga områden är framför allt områden med bosättning och fritidsbebyggelse, kulturmiljöer, närskogar med friluftsleder och -konstruktioner, sluttningar och krön på skogklädda höjder, vattendragens stränder och vägkanter. 

Exempelvis plock- och luckhuggning, ljushuggning och naturvårdsträdsavverkning är lämpliga metoder för behandling av skogen i landskapsmässigt känsliga områden. 

Vid skötseln av objekt som används för rekreation håller man stigar och leder i gott skick och tar bort hyggesrester från lederna. Vid populära rekreationsobjekt genomförs avverkningarna utanför säsongen. 

Virtuella skogar stöder landskapsplaneringen 

En tredelad före och efter bild, ritad med ett datorprogram, av ett avverkat område mitt i skogen. På vänster sida är skogen vuxen, det finns ett fällningshål i mitten, och på höger sida beskrivs skogen efter 30 år.
Virtual Forest -datorprogrammets visualisering av en skog före och efter avverkning. Till höger samma skog efter 30 år.  

 
I landskapsmässigt känsliga områden är samarbetet med olika intressentgrupper speciellt viktigt. Med endast kartorna som ingår i planen till hjälp kan det i alla fall vara svårt att uppfatta hur skogbruket påverkar landskapet. 

Därför har vi utvecklat metoder för skogsplanering som utgår från geografisk information för att kunna ta landskapets kvalitet i beaktande. Med hjälp av dessa metoder kan man redan i planeringsskedet skapa sig en bild av ändringarna i landskapet, alltså visualisera effekterna av olika typer av behandling av skogen.  

Ett sådant verktyg har varit en ArcGIS 2D-siktlinjeanalys, där användaren på förhand kunnat granska landskapet på fastställda punkter. Med hjälp av analysen söktes de rätta lösningarna för landskapet exempelvis i fråga om avverkningsmetod och avgränsning. 

Den elektroniska informationen om skogstillgångarna har gjort det möjligt att använda spelteknologi och virtuell verklighet i skogsplaneringen. Forststyrelsen har testat applikationen Virtual Forest (virtuella skogen) i Kylmäluoma strövområde i samarbete med yrkeshögskolan Lapin Ammattikorkeakoulu.  

I den virtuella skogen kan användaren granska landskapet ur fågelperspektiv och röra sig fritt i skogen. I det virtuella landskapet visas skogen för närvarande, efter en åtgärd eller efter en viss tidsperiod, för att åskådliggöra skogbrukets åtgärder och skogens tillväxt. 

Den andra fasen i utvecklingen av appen började 2018, när också andra aktörer inom skogsbranschen kom med i projektet. Appen testas med hjälp av Forststyrelsens geografiska informationsmaterial.