Restaurering av myrar

Syftet med restaureringen av myrar är att återställa dikade myrar till naturtillstånd. Tidigare fanns det 10,4 miljoner hektar myrar i Finland. Idag uppgår myrarnas areal till 8,7 miljoner hektar, av vilka 4,7 miljoner hektar är dikade och 4 miljoner hektar odikade myrar. I skyddsområdena finns cirka 1,2 miljoner hektar myrar och cirka 50 000 hektar av dessa hade dikats innan skyddsområdena inrättades.

Dessa dikningar i skyddsområdena innan de inrättades och i deras omgivning har påverkat vattenhushållningen på myrarna avsevärt och försämrat både myrnaturtypernas status och myrarternas levnadsförhållanden. Ungefär en fjärdedel av Finlands vilda växtarter växer på olika typer av myrar och 80 av Finlands 235 häckande fågelarter behöver myrarna som habitat i något skede av livet. Många näringsrika myrar har i tiderna dikats till bland annat åkermark, så artbeståndet på frodiga myrar har lidit mest av dikningen.

Efter 1989 har totalt cirka 25 000 hektar myrmark restaurerats i Finlands skyddsområden, särskilt i Natura 2000-områdena. Metoder för ekologisk restaurering är att fylla dikena och/eller dämma upp dem med grävmaskin. Målet är att höja vattennivån i torvlagret, bromsa upp vattenflödet bort från myren och styra avrinningen i naturlig riktning. Det trädbestånd som vuxit upp på myren efter dikningen och får vattnet att avdunsta avlägsnas i samband med restaureringen, i synnerhet från myrar som ursprungligen varit trädlösa eller trädfattiga. Många odikade myrar i skyddsområdena har torkat ut på grund av dikning i de omgivande ekonomiskogsområdena. I framtiden strävar vi efter att restaurera fler myrar genom att återföra vatten till skyddsområdena från de omgivande ekonomiskogarna i samarbete med markägarna.

För att följa upp effekterna av restaureringen av myrarna har vi bildat ett riksomfattande uppföljningsnätverk, som omfattar 145 objekt på olika håll i Finland. Vi samlar information om vattenbalansen och arterna på de restaurerade myrarna i de områden som följs upp. Myrarna förändras långsamt efter restaureringen och vi behöver en lång uppföljningsperiod för att utreda effekterna av restaureringsarbetet. De resultat vi har fått hittills visar att restaureringen förbättrar myrnaturtypernas status och representativitet samt stärker populationerna kärlväxter, mossor, insekter och fåglar på myrarna.

År 2020 vidtar Forststyrelsens Naturtjänster åtgärder med anknytning till restaurering av myrar bland annat inom ramen för LIFE-projekten Freshabit LIFE IP och Hydrologi-LIFE, samt i livsmiljöprogrammet Helmi. Forststyrelsen Skogsbruk Ab är partner i projekt och åtgärder som styr överflödigt vatten från skogar i ekonomibruk till närliggande, torra myrar.

Restaureringen startar dikade myrars återhämtning till naturtillstånd

Dikning innebär att en myr har dränerats. Syftet har varit att omvandla myren i naturtillstånd till bördig skogsmark.När vattenytan sjunker torkar torven och börjar långsamt brytas ned. Myrväxter som kräver fukt trivs inte längre och förr eller senare börjar skogsvegetation ta över myren. Till slut börjar den tidigare myren och hela dess flora och fauna likna moskog.

Dikning förändrar myren permanent. Även om myrdikena skenbart skulle växa igen kan de fortfarande leda vatten. Trädbeståndet som vuxit upp efter dikningen får rikligt med vatten att avdunsta. Så länge myren hålls torr växer ingen ny torv.
Myrar som tidigare dränerades för virkesproduktion kan restaureras så att de återgår till naturtillstånd.

Först måste vattenflödet till myren återställas. Att återställa vattenhushållningen är en grundförutsättning för restaureringen av myren. Vattenytan höjs helst genom att fylla igen dikena helt och hållet eller, om det inte är möjligt, genom att dämma upp dem. Dessutom är det möjligt att bygga dammar för ytvattnet för att säkerställa att vatten breder ut sig på myren.

Det är ofta nödvändigt att avlägsna trädbeståndet eftersom stora mängder vatten avdunstar från träden. Trädbeståndet som vuxit upp till följd av dikningen avlägsnas från de delar av myren som tidigare varit trädlösa eller trädfattiga. Då återställs variationen mellan trädbevuxna och öppna delar på myren.

Trädbeståndet får stå kvar på skogskärr som ursprungligen varit trädrika. Ett restaurerat skogskärr blir ett idealiskt habitat för arter som kräver ett fuktigt mikroklimat och död ved, då en del av trädbeståndet dör när vattennivån blir högre.

Mera information