Klimatsmart skogsbruk innebär kolbindning och kolförråd med hjälp av skogsbruket

Forststyrelsen har förbundit sig till att stävja klimatförändringen och anpassa sig till den. Enligt det klimatprogram som omfattar hela Forststyrelsen är vårt mål att värna om och stärka kolsänkorna och kolförråden på statens mark med hjälp av god skogsvård och återställande åtgärder.

Klimatsmart skogsbruk i ett nötskal

Klimatsmart skogsbruk innebär att vi effektiverar kolbindningen och kolförråden med hjälp av skogsbruksåtgärder. Sådana åtgärder är till exempel gödsling, iståndsättningsdikning, förnyelse med förädlade frön och plantor, så snabb förnyelse som möjligt efter avverkning samt förnyelse och beskogning av underproduktiva skogar.

Vi utökar kolförråden genom att förlänga omloppstiden, idka hyggesfritt skogsbruk på torvmark och återställa lågproduktiva utdikade myrar. I områden med långsammare tillväxt och i specialområden satsar vi i stället på skogens roll som ett kolförråd.

Läs mer om vårt arbete för att stävja klimatförändringen

Inom ramen för projektet Klimatsmart skogsbruk (2017-2018) undersökte vi hur skogsbruksåtgärder påverkar kolbindningen och kolförråden ur klimatperspektiv. Vi utredden hur kolbindningen och kolförråden kan effektiviseras med hjälp av skogsbruksåtgärder. 

För alla 10 miljoner beståndsfigurer i skogsbrukets mångbruksskogar fastställde vi en kolklass som anger vilken betydelse beståndsfiguren i fråga har med hänsyn till kolbindningen och kolförråden. Åtgärder som påverkar kolbindningen är till exempel gödsling, förnyelse med förädlade frön och plantor samt förnyelse och beskogning av underproduktiva skogar. Kolförråden kan förbättras bland annat genom att förlänga skogarnas omloppstid och återställa lågproduktiva myrar.  

Med hjälp av kolklassen styrs skogsbehandlingen allt effektivare mot en dämpning av klimatförändringen. I områden med snabb beståndstillväxt, där kolbindningen är kraftig, satsar vi på skogarnas avkastningsförmåga. I områden med långsammare tillväxt och i specialområden satsar vi i stället på skogens roll som ett kolförråd. Träprodukter fungerar som kolförråd och de ersätter plastprodukter. Därför lönar det sig att styra virke till produktionen av trädprodukter. 

De tilläggsuppgifter som projektet tagit fram beaktades i Forststyrelsens skogsvårdsprogram och var dessutom till nytta i arbetet med Forststyrelsens klimatprogram. År 2019 vidareutvecklade vi projektet inom ramen för projektet Klimatsmart skogsbruk i Norra Karelen. Nytt i pilotprojektet var att beräkningen av kolbalansen för marken och trädbeståndet samt grundvattennivån för första gången gjordes på skogsbeståndsnivå och fördes in i Forststyrelsens system för skoglig information. Arbetet med att utveckla metoden fortsätter och resultaten tas i bruk 2020.

Vilken är skogarnas roll i arbetet med att stävja klimatförändringen? 

Skogarna är en betydande kolsänka. Skog som växer binder koldioxid ur atmosfären. Kolsänkeeffekten i Forststyrelsens skogar i ekonomibruk är påtaglig – skogarna ökar med 13 miljoner kubikmeter per år och årligen drivs cirka 6 miljoner kubikmeter. 

Skogarna fungerar som kolförråd. När skogstillväxten överskrider den uttagna virkesvolymen fungerar skogen som en kolsänka. Skyddsområden där ingen skog drivs fungerar på motsvarande sätt som viktiga kolförråd, där kol består länge både i träden och i marken. Gamla skogar är i balans vad gäller kolbindningen: kol binds alltjämt i det långsamt växande beståndet, men på samma gång frigörs kol också långsamt när träd murknar.  

Skogar, förnybara råvaror och förnybar energi har en stor betydelse när det gäller att ersätta fossila alternativ. En del av det trä som avverkas fortsätter lagra kol efter förädlingen i träbyggnader och andra träprodukter med lång livscykel. 

Skogarnas kolklasser är ett verktyg för klimatvänlig skogsvård 

Vi har grupperat alla statens skogar som omfattas av skogsbruket enligt trädbeståndets förmåga att agera som kolsänka och kolförråd. Alla skogar har betydelse som både kolsänkor och kolförråd, men i olika hög grad.  

Indelningen i klasser grundar sig på Forststyrelsens uppgifter om trädbeståndet, marken och markanvändningen samt på områdesekologisk information. Alla Forststyrelsens mångbruksskogar, totalt 5,1 miljoner hektar, har indelats i klasser. Skogarnas i skyddsområdena och nationalparkerna har inte klassificerats. Cirkeldiagrammet visar mängden skog i de olika kolklasserna. I klasserna ingår skogsmark, tvinmark, impediment, objekt i begränsad skogsbruksanvändning och naturobjekt i mångbruksskogarna. 

Skogsfigurernas kolklasser 

Obetydligt kolförråd (19 %): Lågproduktiv eller icke produktiv tvinmark och impediment samt bebyggd mark. Trädbeståndet i figurerna är så litet att det inte har betydelse som kolsänka eller kolförråd, trots att marken mycket väl kan vara en sådan. 

Kolsänka som utvecklas (7 %): Unga, växande plantor och öppna områden som bara börjat sin utveckling. Åldern på träden är 10 år i söder, 15 år i mellersta Finland och 20 år eller äldre i norr. Betydelsen som kolsänka eller kolförråd är liten.  

Kolsänka som ska utvecklas (34 %): Trädbeståndets mängd eller tillväxt är inte optimala. Dessa områden kräver skogsvårdsåtgärder för att öka tillväxten och förmågan att binda kol. 

Ackumulerande kolsänka (14 %): Skogen är i gott skick, trädbeståndet är tillräckligt och skogsvårdsåtgärderna har vidtagits vid rätt tidpunkt. Dessa skogar är mångbruksskogarnas bästa kolsänkor. 

Ackumulerande kolförråd (11 %): Områden som används begränsat av landskapsmässiga orsaker, på grund av användning för rekreationsändamål eller för att de är en spelplats för orren. Förmågan att binda kol är god och man försöker utöka kolförrådet ytterligare. 

Betydande kolförråd (5 %): Områden i begränsad användning. I figurerna finns stora mängder kol, med deras förmåga att binda mer kol som en kolsänka har minskat på grund av skogens ålder. 

Permanent kolförråd (9%): Områden helt utanför skogsbruksåtgärderna. Dessa områden utvecklas enligt naturliga processer och deras kolförråd kan därför också minska. 

Fördelningen av skogsbruksområden enligt kolklass

Figuren visar hur mångbruksskogarna är fördelade procentuellt enligt kolklass. Klassernas namn och procenttal finns i den löpande texten under figuren.

Åtgärder för att öka kolbindningen och kolförråden 

Vi undersökte också betydelsen av och inverkan av åtgärder för att öka kolbindningen på markkolet, företagsekonomin, mångfalden, vattenvården, användingen för rekreationsändamål, viltet och renskötseln. Med hjälp av avverkningsberäkningarna åstadkom vi en mer detaljerade bild av de viktigaste åtgärdernas inverkan. 

Kolklasserna är ett nytt verktyg som vi använder tillsammans med Forststyrelsens skogsvårdsanvisningar och Forststyrelsens miljöguide. Indelningen i kolklasser medför nya prioriteringar i tillämpningen av de nuvarande anvisningarna.  

Var och en av kolklasserna har egna mål och rekommendationer för skötseln och användningen av skogarna. Åtgärder som vidtas för att öka kolbindningen är till exempel gödsling, iståndsättningsdikning, förnyelse med förädlade frön och plantor samt förnyelse och beskogning av underproduktiva skogar. Kolförråden utökas genom att höja odlingstätheten, förlänga omloppstiden, begränsa skogsbruket till förmån för andra användningsformer, idka hyggesfritt skogsbruk och återställa lågproduktiva utdikade myrar. 

Kolbalansen i skogsbruksområdena  

I sin verksamhet strävar Forststyrelsen efter att stävja klimatförändringen. Vårt mål är att öka kolförrådet i statens skogar. Kolbalansen för trädbeståndets biomassa ökar trots ökad virkesdrivning. 

Stapeldiagram över mängden kol i trädbeståndet på skogsmark och tvinmark mellan 2007 och 2017. Grafiken visar den jämna ökningen av mängden kol i träbiomassa från cirka 95 miljoner ton till mer än 100 miljoner ton kol under en period på tio år.
Grafiken visar den jämna ökningen av mängden kol i träbiomassa.

Kolsänkeeffekten i Forststyrelsens skogar i ekonomibruk är påtaglig. Ökningen av kolbalansen visar att Forststyrelsens skogsvårdsanvisningar stöder beaktandet av kolbindningen och kolförråden. En satsning på kolbindningen står inte i strid med ett bra resultat för skogsbruket. 

Vi åstadkommer utveckling genom att tillämpa skogsvårdsanvisningarna med prioritering av klimatet och genom att ytterligare förbättra skogsvården. 

Arbetet med att utveckla indelningen i kolklasser fortsätter i takt med att forskningen producerar ny kunskap. I framtiden beaktas inte bara kolet i träden utan också markkolet. Vi behöver mer kunskap om markkolet och följer därför aktivt forskningen på detta område.