Vedtrådmossa

Vedtrådmossan (Cephalozia macounii) är en mycket sällsynt art av levermossa. Den lever på grova trädstammar som legat länge omkullfallna djupt inne i urskogarna. Som habitat kräver det ett fuktigt mikroklimat, kontinuerligt skogstäcke och en oavbruten följd av död ved. Det finns färre än 15 kända växtplatser i Kajanaland och Tavastland.

Närbild av ett par millimeter långt mosskott.
Skott av vedtrådmossa. Bild: Timo Kypärä.

Vedtrådmossan hör till den allra högsta hotklassen, akut hotade arter. Att arten är hotad beror inte bara på att urskogarna är få, utan också på dess svaga fortplantningsförmåga. Vedtrådmossan är tvåbyggare, det vill säga den har separata hon- och hanplantor. Merparten av förekomsterna i Finland är honplantor och därför är det mycket sällsynt att arten förökar sig könligt med sporer.

Många typer av levermossor bättrar på sin svaga sporproduktion med groddknoppar som växer i änden av bladen. Dessa spridningsorgan, som består av några celler, lossnar och förflyttar sig korta sträckor för att sedan växa upp till nya mossindivider. Tyvärr förekommer inte heller dessa groddknoppar på vedtrådmossan. Eftersom vedtrådmossan blir högst en knapp centimeter hög är också dess vegetativa förökning långsam. Då arten är så liten och växer så långsamt klarar den sig inte i konkurrensen om växtplatsen, utan täcks under större mossarter när växtunderlaget ruttnar.

Vedtrådmossan trivs inte i ekonomiskogar. Artens nuvarande växtplatser finns i strikt skyddade urskogsområden och naturreservat eller objekt som rätt nyligen fortfarande var en del av ett större område gammal skog. Vi försöker hjälpa arten genom att lägga död ved som lämpar sig som växtunderlag bredvid de nuvarande förekomsterna. Dessutom letar vi aktivt efter fler förekomster av arten i de mest skyddade, urskogsliknande skogarna i dess utbredningsområde.

En ruttnande låga täckt med mossor.
Vedtrådmossa på en låga i Seitseminen nationalpark. Bild: Timo Kypärä.