Att avlägsna av vresros förbättrar avsevärt livsmöjligheterna för andra arter. I sommar fortsätter Forststyrelsen bekämpningen av upp till 600 förekomster av vresros längs Österbottens kust och i skärgården. Utan åtgärder kan vresrosen på bara några år breda ut sig över tusentals kvadratmeter skärgårdsnatur enbart i Österbotten. På Melkö i Helsingfors testas om vresros kan bekämpas med purpurskinnssvamp.
Längs Österbottens kust och i skärgården har över 600 förekomster av vresros (Rosa rugosa) kartlagts. Forststyrelsen har bekämpat dessa i flera år. Förekomsterna av vresros kan variera mycket i storlek: från några kvadratmeter till hundratals kvadratmeter.
Forststyrelsens Naturtjänster uppskattar att de under året avlägsnar vresros från cirka 450–600 förekomster längs Österbottens kust och i skärgården. Arbetet pågår från början av juni till mitten av september. På många platser har bekämpningen pågått i flera år i följd, vilket är en förutsättning för effektiv bekämpning.
Vresros är en skadlig invasiv art som kväver annan vegetation på området. På stränder där den har brett ut sig minskar växtmångfalden avsevärt, ibland helt. Det är viktigt att avlägsna bestånd i vidsträckta skärgårdsområden, eftersom en enda buske producerar stora mängder grobara nypon. Dessa sprids med vatten långa sträckor och även fåglar sprider fröna till nya områden.
Forststyrelsens Naturtjänsters uppgift är att trygga den biologiska mångfalden i naturskyddsområden. Arbetet utförs både på statliga och privata skyddsområden. Forststyrelsen känner till cirka 1700 förekomster av vresros på privata och statliga skyddsområden längs hela landets kust. Utöver Österbottens kust avlägsnar Forststyrelsen vresros på olika håll i Finland.
Bekämpningen riktas till de värdefullaste områdena
Målet med bekämpningen är att så heltäckande som möjligt nå de värdefullaste naturskyddsområdena i skärgården, inklusive Valsörarna i Korsholm och ett stort antal små öar i skärgårdarna kring Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö och Kristinestad.
”Vi kontrollerar också platser där förekomsten konstaterades död förra året, eftersom nya skott kan växa fram, särskilt från fröbanken, det vill säga frön som fallit till marken. I år väntas fler förekomster vara döda, eftersom fjolårets bekämpning var effektiv”, säger specialsakkunnig i naturvård Aurelia Rådström vid Forststyrelsens Naturtjänster.
Utan organiserad bekämpning sprider sig vresrosen lätt
Bekämpning av skadliga invasiva arter hör i första hand till markägarens ansvar när åtgärderna kan anses vara skäliga. Forststyrelsen stöder markägare på svåråtkomliga skyddsområden, eftersom landstigning på avlägsna skär och det tidskrävande arbetet kan innebära en oskäligt stor belastning.
”Även i år genomförs bekämpningen med stöd av Helmi-programmet, liksom i fjol. Arbetet inleddes 2020 inom projekten Inspect och CoastNet LIFE. Erfarenheterna från dem är till nytta i det fortsatta arbetet. Offentliga organisationer, föreningar och privata markägare måste samarbeta för att bevara vår unika skärgårdsnatur”, säger Rådström.
Forststyrelsen har begärt tillstånd av alla markägare för bekämpningen. Dessutom har undantagstillstånd beviljats av NTM-centralen i Södra Österbotten. Områdena där Naturtjänsterna avlägsnar vresros finns på Forststyrelsens webbplats (pdf 4,2 MB).
Effektivitet är avgörande i bekämpningen av vresros
Det lönar sig att utrota en förekomst av vresros, eftersom den naturliga vegetationen i regel återhämtar sig snabbt. För att bekämpningen ska lyckas är det viktigt att åtgärderna genomförs noggrant.
Flera metoder används. Manuell röjning kan dock leda till att nya skott växer från rotsystemet redan samma sommar, ofta över ett större område än tidigare. Därför måste både röjning och avlägsnande av alla gröna växtdelar upprepas flera gånger under samma växtsäsong.
”När antalet förekomster uppgår till flera hundra är metoder som kräver upprepade besök inte praktiska. Dessutom kan små rotskott vara svåra att upptäcka i början och beståndet kan senare visa sig ha spridit sig ännu mer”, säger Rådström.
Förekomsten kan också täckas med skyddsduk som lämnas på plats i flera år.
”Tyvärr är det också i detta fall vanligt att nya skott börjar växa upp från dukens kanter, trots att den täcker ett större område än själva beståndet. Dukarna är dessutom relativt dyra och kan bli svåra att avlägsna utan att lämna skräp i naturen”, sammanfattar Rådström.
Forststyrelsen har även testat att spruta hett vatten och vattenånga på vresros. Dessa metoder dödar dock inte rotsystemet och behandlingen måste upprepas flera gånger under växtsäsongen.
De tidigare NTM-centralerna (numera Livskraftscentraler) har också testat så kallade tjällossare. En tjällossare är en stor värmeanordning som används för att värma upp vresrosbestånd.
Metoden fungerar på plan mark, förutsatt att utrustningen hålls på plats tillräckligt länge. Den är dock otymplig i skärgårdens svårframkomliga steniga terräng på grund av storlek och vikt. Jämn mark förekommer sällan i skärgården och i stenig terräng är effekten otillräcklig.
Bekämpningsmedel används som riktade insatser
På svåråtkomliga platser i skärgården har behandling av vresrosens stubbar med glyfosatbaserat bekämpningsmedel visat sig vara den mest effektiva och tillförlitliga metoden. Med riktad behandling kan beståndet ofta utrotas vid ett enda tillfälle utan att nya rotskott bildas.
Beståndet röjs först, till exempel med häcksax eller motordriven röjsax, varefter bekämpningsmedel appliceras på de kvarvarande stubbarna genom sprutning eller pensling. Medlet riktas enbart mot vresrosens stubbar, inte mot omgivande natur.
Enligt Naturtjänsternas observationer påverkas den ursprungliga vegetationen inte negativt av behandlingen. Bekämpningsmedlet bryts ner relativt snabbt i miljön och vegetationen kan återhämta sig redan under samma växtsäsong.
Användningen av bekämpningsmedel anges alltid genom information som lämnas kvar på platsen. De använda mängderna är så små att de inte innebär någon risk exempelvis för bärskörd på samma ö.
Medlet når i praktiken inte heller havtornsbuskar som växer bland vresros, eftersom vresrosen kapas före behandlingen. Enligt Forststyrelsens fältobservationer har havtornsbestånd i närheten av behandlade områden 2020–2021 förblivit i gott skick, även när de vuxit intill vresrosförekomsterna.
Bekämpningsmedel rekommenderas dock inte som förstahandsmetod i hemträdgårdar och längs vägar. På lättillgängliga platser är mekanisk bekämpning, det vill säga utarmningsmetoden, det bästa alternativet.
Biologisk bekämpning med svamp undersöks
Användning av rötsvamp i bekämpningen av vresros testas, vilket skulle möjliggöra biologisk bekämpning. I ett forskningsprojekt som leds av Naturresursinstitutet 2026–2029 undersöks hur purpurskinnssvamp (Chondrostereum purpureum), som är vanlig i Finland, lämpar sig för att bekämpa invasiva arter, såsom vresros, rönnspirea och vitspirea.
Metoden innebär att vresrosorna kapas, varefter svampmycel blandat med vatten sprutas på de nyblottade stubbytorna. Behandlingen ska göras kort efter kapning för bästa möjliga effekt.
Under denna växtsäsong undersöker Naturresursinstitutet metoden bland annat i samarbete med Forststyrelsen på Melkö i Helsingfors. Vresros behandlas vid tre tidpunkter: vår, högsommar och höst. Vid varje tidpunkt lämnas en del av buskarna obehandlade för att jämföra effekten med enbart mekanisk bekämpning. Behandlingen upprepas 2027 och effekterna följs upp fram till hösten 2029.
Mer information
- Aurelia Rådström, specialsakkunnig i naturvård, Forststyrelsens Naturtjänster, 040 729 2260, aurelia.radstrom@metsa.fi
- Jonas Rönn, fältmästare, Forststyrelsens Naturtjänster, 040 194 7368, ext-jonas.ronn@metsa.fi
- Troy Bodman, fältmästare, Forststyrelsens Naturtjänster, 040 557 1258 , ext-troy.bodman@metsa.fi
- Leena Hamberg, ledande forskare, Naturresursinstitutet, +358295325400, leena.hamberg@luke.fi, Forskningsprojekt om biologisk bekämpning av invasiva växtarter (luke.fi, på finska)