Grundläggande information om flygekorre

Flygekorrens spillning. Foto: Leena Rinta-Runsala.

Denna sida innehåller information om flygekorren och publikationer som skrivits om den.

Förekomst i Finland och Estland

I Finland upptäcks fördelningsområdet för flygekorre från Hangö till Kuusamo.

Ovanför kartan: Flygekorre förekommer från Hangö till Kuusamo. Individuella observationer har också gjorts i Uleåborg och Lappland. Flygekorrestammen är kraftigast i Österbotten och sydvästra Finland.

Ovanför kartan: Flygekorreobservationer från Finland rapporterade i databasen Laji.fi 1995–2021 (läget 19.1.2022). Ju rödare området är, desto fler flygekorreobservationer har rapporterats från området. Källa: Finlands artdatacenter (2022)

Global förekomst

Räckvidden för den flygekorren sträcker sig från Finland genom Ryska till Japan.

Ovanför kartan: Förekomst sträcker sig från Finland genom Ryssland till Japan. Kartan är baserad på Schrader (2011) och IUCN data.

Litteratur

  • Ilpo K. Hanski: Liito-orava. Biologia ja käyttäytyminen. Helsinki 2016. Metsäkustannus. ISBN 9789526612928

Naturvårdslagstiftning i Finland

Riskbedömning: Rödlista

Miljöministeriet

Rådgivningsmaterial, Tapio oyj

Finlands miljöcentral

Kuopio och NTM-centralen i Norra Savolax

Finlands naturskyddsförbund

Avhandlingar om flygekorren

Flygekorrens habitat

Inom ramen för projektet Flygekorre-LIFE förbättras skyddet av flygekorren genom att beakta framtiden för de habitatnätverk som är centrala med tanke på artens överlevnad.

Flygekorren föredrar mogen, grandominerad blandskog med hålträd där ekorren kan bygga bo och vila samt lövträd som ger näring. Hålträden är ofta stora och gamla aspar med hål som gjorts av hackspettar.

Sommartid äter flygekorren huvudsakligen löv från lövträd, i synnerhet asp och al. Den viktigaste näringskällan under vintern är björkens och alens hängen. Granar och ett blandat trädbestånd ger skydd och flygekorren trivs inte i alltför öppen skog. Arten kan också påträffas i yngre skogar och i utkanterna av öppna områden, men i allmänhet måste det även finnas mognare skog i närheten. I stadsmiljöer trivs flygekorren i mogna gran- och blandskogsdungar och ett lämpligt boträd kan finnas till och med mitt i en tätort.

Revir

Med flygekorrens revir avses det område där en individ lever: rör sig, äter, bygger bo och förökar sig. Hanarnas revir är i genomsnitt 60 hektar och reviren kan också överlappa varandra. Honornas revir är mindre – normalt under tio hektar – och de överlappar inte andra honors revir. Inom reviret kan flygekorren ha flera kärnområden där den tillbringar merparten av sin tid. Inom reviret finns också flera boplatser i form av hålträd och risbon; dessa använder flygekorren för att föröka sig och vila under dagen. Flygekorren kan byta boplats flera gånger under året. Platsen där flygekorren förökar sig och vilar omfattar utöver själva boet också träden i dess omedelbara närhet, som ger skydd och näring.

Flygekorren glidflyger enkelt 20–30 meter och sträckor på upp till 50 meter, till exempel över ett kalhygge eller en elledning. Under optimala förhållanden kan flygekorren glida 70–80 meter. Trots att flygekorren kan glidflyga över öppna platser måste det finnas trädbevuxna rutter, så kallade ekologiska korridorer, mellan föröknings- och rastplatserna inom reviret och lämpliga habitat i det kringliggande landskapet. Det innebär i praktiken skogsremsor där det dominerande trädbeståndet är högre än tio meter, gärna blandskog med varierande struktur. De gröna korridorerna kan i viss mån också bestå av trädgårdar och parkområden med tillräckligt stora träd.

Flygekorrens habitat är splittrat

Flygekorrens bevarandestatus i Finland är ogynnsam otillräcklig och i Estland ogynnsam dålig. Hela flygekorrstammen inom Europeiska unionen lever i Finland och Estland. För cirka 100 år sedan påträffades flygekorre fortfarande i nästan hela Estland, men numera förekommer arten endast i ett begränsat område i landets nordöstra del. I Finland finns merparten av flygekorrstammen i söder och på västkusten. Stammen har minskat de senaste tio åren. Enligt den senaste hotbedömningen (2015) är flygekorren nära hotad i stället för sårbar. Minskningen av stammen avtog från 30 procent till 22 procent. Det betyder ändå inte att arten inte längre hotas av utrotning.

Trots att flygekorren är bra på att anpassa sig lider den av att habitatet splittras på grund av skogbrukets avverkning. Mängden lämpliga habitat har minskat och de blir allt mer isolerade från varandra. Varje skogsdunge som (kal)huggs gör habitatet i fråga oanvändbart för flygekorrar i tiotals år. Det tar länge för skogen att mogna till ett lämpligt habitat för flygekorren. När lövträden dessutom gallras bort försvinner blandskogen och de grova asparna. Ju mindre areal med lämplig skog för förökning det finns, desto färre honor kan bilda revir, vilket leder till sämre produktion av ungar.

Flygekorren är relativt kortlivad: en individs medellivslängd är endast 1–2 år. Utöver den korta livslängden och bytet av boplats varierar stammens storlek också lokalt, så de lämpliga hålträden och reviren används inte hela tiden. När honan i ett revir dör blir reviret tillfälligt tomt. Individer kan röra sig mellan habitaten om de är förenade av en lämplig ekologisk korridor. Då beror tiden innan en ny hona tar över reviret på de omgivande skogarnas struktur och den lokala stammens storlek.

Tidsföljden är viktig i ett splittrat habitat: det måste alltid finnas mogen skog och i synnerhet tillräckligt grova aspar i landskapet och samtidigt måste ett nytt habitat växa fram, som kan bli ett lämpligt revir i framtiden. En liten och isolerad population är utsatt för fler hot på grund av bland annat jakt, sjukdomar och rena slumpen, så risken för att utrotas är också större i dessa populationer.

Habitatnätverken i nyckelposition i projektet

I projektet Flygekorre-LIFE vidtas konkreta åtgärder i syfte att förbättra habitatnätverket. Nya naturskyddsområden inrättas i Rekijokidalen i Egentliga Finland, Sorsasalo i Kuopio i Norra Savolax och Luhtapohja i Joensuu i Norra Karelen; totalt skyddas nästan 26 hektar utmärkta habitat för flygekorrar. Inga skogsvårdsåtgärder vidtas i de nya naturskyddsområdena och de bevaras som kärnområden för flygekorren i framtiden.

Situationen för populationerna i städerna förbättras genom att kartlägga habitatnätverken, så att de kan beaktas bättre i samband med planeringen. Ekologiska korridorer och habitat förstärks genom att plantera träd och hantera tätortsskogar med eftertanke. Boholkar byggs också för att ersätta bristen på stora hålträd. I Esbo följer man flygekorrarnas rörelser med hjälp av radiohalsband.

I ekonomiskogar kartläggs förekomsten av flygekorre i själva området och i närmiljön. Utifrån resultaten gör intressentgrupperna tillsammans upp åtgärdsplaner för skogsobjekten. I vissa objektområden i statens skogar fälls granar och gynnas återväxten av aspar genom att bränna bottenskiktet. På så sätt får asparna mer utrymmet att växa och aspbeståndet gynnas. Aspdungar inhägnas också som skydd mot älgar.

Som skyddsåtgärder på kort sikt i Estland byggs boholkar och minskas jakttrycket på flygekorren i samarbete med jägarna.

Mer information om förekomster av flygekorre

Den vanligaste metoden för inventering av flygekorre är att leta efter dess spillning. Inventeringen görs på vårvintern, när spillningen blivit gulaktig på grund av vinterfödan och därför syns och står sig i terrängen. Spillning hittar man ofta vid foten av ett stort träd som använts som bo- eller rastplats.

Utöver att identifiera spillning används inom ramen för projektet för första gången också hundar för inventering av flygekorrar. NTM-centralen i Egentliga Finland har gjort lovande försök med att träna hundar att identifiera flygekorrens distinkta lukt och hitta revir även utan spår av spillning.

För närvarande är det inte lätt att få tag på observationer av förekomster för planering av markanvändningen. Det medför förseningar, vilket har lett till konflikter och negativa attityder till flygekorren.

Inom ramen för projektet Flygekorre-LIFE sammanställer Naturhistoriska centralmuseet Luomus en databas med uppgifter om förekomster av flygekorre. Observationer kan lämnas av både amatörer och fackmän. På så sätt kan aktuella uppgifter om flygekorrens revir tas med i planeringen och man undviker arbetsdryga ändringar av åtgärder och planer. Målet är att en första version av databasen tas i bruk i början av 2019.

Undervisningsmaterial om inventeringsmetoderna produceras för utbildning av intressentgrupper och andra intresserade. Med ett enhetligt undervisningsmaterial och utbildning blir metoderna mer enhetliga och observationerna mer tillförlitliga.

Senast uppdaterad 20.1.2022

Tillbaka till projektlistan