Lokalbefolkningens rättigheter för verksamhet på naturskyddsområden
Lokalbefolkningen har särskilda rättigheter i Lappland och skärgården.
Det är inte meningen att naturskyddsområdena skall försvåra lokalbefolkningens liv. I synnerhet i Lappland och i skärgården har för lokalbefolkningen reserverats många rättigheter att bedriva traditionella naturnäringar också inom skyddsområdena. De viktigaste av dessa näringar är renskötseln och fisket. På naturskyddsområdena i norr och i skärgården är det också tillåtet för lokalbefolkningen att jaga. På ödemarksområdena är också terrängtrafik tillåten vintertid på den egna kommunens område med avgiftsfritt tillstånd för kommuninvånarna.
Rättigheterna är beroende av hemorten och verksamheten
Förhållandena inom alla skyddsområden är olika, så de lokala invånare som åtnjuter privilegier och deras nyttjanderätt till naturen bestäms särskilt för varje område. Principen är att rättigheterna att utnyttja naturen är desto större ju närmare skyddsområdet man bor och ju mera ekonomiskt beroende man är av de naturnäringar som bedrivs inom skyddsområdet. Delvis är det också fråga om att det är motivetat att skydda naturnäringar som bedrivs av invånare i glesbygden som bor nära skyddsområdet från andra mera långväga besökare som vill utnyttja naturen.
Lokalbefolkningens utnyttjande av naturen får ändå inte äventyra syftet med inrättandet av skyddsområdet. Förändringar i naturnäringarna (överbetning, ökande terrängtrafik och byggande i anslutning till näringen) samt terrängtrafik i samband med fiske och jakt i rekreationssyfte kan skada skyddsområdenas natur.
Renbete tillåtet på skyddsområdena
Ödemarkslagen stödjer renskötseln och gör det möjligt att överlåta de nyttjanderätter som behövs för renskötseln. Ödemarkslagen innehåller ändå inga bestämmelser som skulle styra renskötseln i detalj. Sådana bestämmelser ingår i renskötsellagen. Forststyrelsen beaktar förutsättningarna att bedriva renskötsel i sina åtgärder samt i framställningar och rekommendationer i anslutning till markanvändningen i områdenas skötsel- och användningsplaner. Den detaljerade styrningen av renskötseln ankommer ändå inte på Forststyrelsen utan på jord- och skogsbruksministeriet.
Med undantag för Malla naturreservat är renbete tillåtet på skyddsområdena i renskötselområdet. Renarna påverkar emellertid skyddsområdenas organismsamhällen rätt mycket.
Samebefolkningens rättigheter i sameområdet
Särskild uppmärksamhet fästs vid samebefolkningens rättigheter att utöva sin kultur i sameområdet. I lagen och förordningen om Forststyrelsen ingår bestämmelser om tryggande av lokalbefolkningens och samernas ställning. Tryggandet av den samiska kulturen och naturnäringarna ingår också i ödemarkslagens syften.
Likaså förpliktar sametingslagen Forststyrelsen att förhandla med samtinget om alla vittsyftande och viktiga åtgärder, som på ett direkt och särskilt sätt kan inverka på samernas ställning som ett urfolk och som på samernas hembygdsområde gäller i synnerhet skötsel, användning, arrendering och överlåtelse av statens mark, skyddsområden och ödemarksområden.
Samiska språklagen trädde i kraft år 2004. Forststyrelsen försöker beakta språklagens krav bl.a. på informations- och diskussionsmöten samt i det material som produceras för dem. Sammandragen av de grundläggande utredningar som ligger till grund för skötsel- och användningsplanerna utarbetas också på samiska. För remissförfarandet utarbetas skötsel- och användningsplanerna på finska och samiska inom samernas hembygdsområde.