Särdrag i skogsbruket i Norra Finland

I egenskap av en stor markägare och arbetsgivare har Forststyrelsen en ansvarsfull uppgift i Norra och Östra Finland.

Flygbild av en skogsmaskin som fäller tallar på en skogklädd sluttning.
Bild: Jari Salonen

Lappland med sina naturresurser blir hela tiden allt viktigare för bioekonomin och turismen. Den goda efterfrågan på pappersmassa och produkter som förädlats av den samt tillgången på träråvara har gett upphov till bioraffinaderiprojekt också i Lappland. Turismen ökar och blir allt mer internationell, vilket framgår av bland annat att byggverksamheten som betjänar turismen blir livligare. På grund av detta söker vi lämpliga objekt för inkvartering och programtjänster i nya områden. Även vindkrafts-, malmletnings- och gruvprojekten blir allt fler.

Forststyrelsen i Lappland

Forststyrelsen inverkan på den regionala ekonomin i Lappland är avsevärd.

Virke från mångbruksskogarna stod för 261 miljoner euro av exportintäkterna 2017. Forststyrelsen köper årligen avverkningsarbeten, virkestransporter och skogsvårdstjänster av regionala företagare för mer än 43 miljoner euro.

År 2017 var sysselsättningseffekten inklusive multiplikatoreffekter av det virke som drevs på statens mark inom skogssektorn 1 251 årsverken.

För att samordna olika markanvändningsbehov krävs ständig dialog mellan de olika aktörerna.

För Forststyrelsen Skogsbruk Ab är Norra Finland ett viktigt verksamhetsområde, men samtidigt är skogsbruket i Lappland mer begränsat än i resten av landet.

Begränsningarna hänför sig till skyddet av de gamla skogarna och tryggandet av mångfalden i skogarna, samordningen av renskötseln och skogsbruket samt turismens och rekreationens behov. Inom samernas hembygdsområde är skogsbruket begränsat på de sätt som vi avtalat med Sametinget, skolternas byastämma och renbeteslagen i området.

Avtal som definierar vår verksamhet

Många avtal definierar vår verksamhet i Lappland och inom renskötselområdet i Norra Finland.

  • Samarbetsavtalet mellan Forststyrelsen och Renbeteslagsföreningen från 2012 (gäller hela Forststyrelsen)
  • Samarbetsavtalet mellan Sametinget, skolternas byastämma, renbeteslagen i sameområdet och Forststyrelsen från 2014 (gäller hela Forststyrelsen). Avtalet finns på finska (pfd) och nordsamiska (pdf).
  • Separata avtal från 2009 och 2010 med Hammastunturi, Muddusjärvi, Muotkatunturi och Paatsjoki renbeteslag samt Nellims renskötsellag om att freda de viktigaste betesmarkerna från skogbruksåtgärder i 20 år, i Nellim delvis i 10 år. I avtalen ingår dessutom särskilda anvisningar för skogsbruksåtgärder och bestämmelser om hur eventuella meningsskiljaktigheter om avtalen kan lösas.

Skyddet av skogarna och skogsnaturen i Lappland

På statens mark i Lappland finns 2,7 miljoner hektar produktiv skogsmark. En tredjedel av denna mark är antingen skyddad i lag eller står utanför skogsbruksverksamheten enligt Forststyrelsens eget beslut. Användningen är begränsad på åtta procent av skogsmarken och 58 procent är mångbruksskog.

I Lappland är närmare en miljon hektar gammal skog skyddad.

Vi tryggar skogarnas mångfald i skogsbehandlingen och dimensioneringen av skogsbruket. Dimensioneringen beaktar de områdesekologiska planerna, som identifierar natur- och kulturobjekt som är värdefulla med tanke på mångfalden samt andra specialobjekt inom markanvändningen.

Enligt naturresursplanen för Lappland är vårt mål för skogsvården att det ska finnas 10–30 procent lövträd också i barrträdsdominerade skogar, frånsett de allra kargaste växtplatserna. Vi lämnar kvar all död ved på avverkningsområden samt låter bestånd av naturvårdsträd och viltsnår stå kvar i terrängen. Dessutom lämnar vi 130 000 kubikmeter levande naturvårdsträd på avverkad mark varje år. Vi låter 1–3 högstubbar stå per hektar, totalt cirka 20 000 högstubbar om året.

Vi vidtar även naturvårdsåtgärder och restaurerar cirka 100–200 hektar myr- och skogshabitat samt insjöar i skogsbruksområden om året. Utöver den normala vattenvården inom skogsbruket utvecklar vi också metoder för att förebygga skadeverkningar på vattendragen.

Vi har beslutat att permanent upphöra med skogsbruket i de mest orörda delarna av de gamla skogarna i Mellersta Lappland. Vi har också upphört med skogsbruket i stora områden med stöd av skyddsprogrammet för gamla skogar.

Skogsbruk och renskötsel

Renskötseln är en traditionell näring i Norra Finland och den skyddas i renskötsellagen. Renar får beta fritt inom renskötselområdet, som utöver landskapet Lappland även omfattar delar av Norra Österbotten och Kajanaland. Enligt renskötsellagen ska myndigheterna alltid förhandla med företrädare för det berörda renbeteslaget när man planerar åtgärder som gäller statens marker och väsentligt inverkar på renskötseln. 

Forststyrelsens utgångsläge är att skogsbruk och renskötsel utövas på samma område. Samordningen av dessa styrs av ett avtal med Renbeteslagsföreningen och av Miljöguiden för skogsbruket.

I förhandlingarna med renbeteslagen som avtalet förutsätter går vi igenom avverkningen och andra skogsvårdsåtgärder i området samt kommer överens om hur vi kan samarbeta i områden som är viktiga för renskötseln. Målet är att tillsammans utveckla förfaringssätt för skogsvården som tar rennäringens behov i beaktande.

Varje renbeteslag erbjuds alltid möjlighet att påverka alla avverknings-, markberednings- och vägbyggnadsplaner. Kartor över åtgärder med förklaringar skickas till renbeteslagets renvärd på förhand. Renvärden har tre veckor på sig att godkänna planen, lämna förslag till ändringar eller meddela att förhandlingar behövs.

Renskötseln tas i beaktande i skogshanteringen bland annat genom att man strävar efter att utföra arbeten i lavskogar på vårvintern. Vid behov kan också avverkning på betesmarker skjutas upp. På goda lavmarker undviker man drivning sommartid och markbearbetningen genomförs med så skonsamma metoder som möjligt.

När naturresursplanen för Lappland gjordes upp fastställdes utifrån renbeteslagens TOKAT-material alla områden med renstängsel och förgreningar i begränsad skogsbruksanvändning. På grund av detta ökade arealen i begränsad skogsbruksanvändning med cirka 17 000 hektar. Detta har en direkt inverkan på avverkningsmöjligheterna i Lappland.

Vidare har vi som mål att använda TOKAT-materialen till att fastställa de viktigaste renbetesområdena i samarbete med varje renbeteslag. Vi utarbetar också ett interaktivt kartbaserat delaktighetsförfarande för renbeteslagens och Forststyrelsens bruk. 

Skogsbruket i samernas hembygdsområde

Samernas hembygdsområde består till 90 procent av statens markområden som Forststyrelsen förvaltar. Av dessa markområden är 72 procent skydds- och ödemarksområden som Forststyrelsens Naturtjänster förvaltar och 13 procent är naturahushållningsområden som Forststyrelsen Fastighetsutveckling förvaltar. Forststyrelsen Skogsbruk förvaltar 15 procent av arealen och cirka hälften av den omfattas av skogsbruksverksamheten.    

Arbetet med att samordna skogsbruksåtgärderna utgår från det avtal som Forststyrelsen ingick med Sametinget, skolternas byastämma och renbeteslagen i samernas hembygdsområde 2014 angående vilka skogsbehandlingsanvisningar och tillvägagångssätt samt detaljer om lokala avtal som ska följas i samernas hembygdsområde. Avtalet finns på finska och nordsamiska (länkar finns i början av sidan).

Vi följer upp hur avtalet iakttas årligen i samband med förhandlingar mellan parterna.

I samernas hembygdsområde samarbetar vi intensivt med renbeteslagen i området. Vi avverkar inte skog i samernas hembygdsområde, om vi inte på förhand nått enighet om åtgärderna med renbeteslaget.

År 2009 och 2010 ingick vi separata avtal med Hammastunturi, Muddusjärvi, Muotkatunturi och Paatsjoki renbeteslag samt Nellims renskötsellag om att freda de viktigaste betesmarkerna från skogbruksåtgärder i 20 år, i Nellim delvis i 10 år. I avtalen ingår dessutom särskilda anvisningar för skogsbruksåtgärder och bestämmelser om hur eventuella meningsskiljaktigheter om avtalen kan lösas.

Vi sätter upp mål för användningen och skötseln av skogarna för hela samernas hembygdsområde och för de enskilda renbeteslagen i samband med naturresursplaneringen för hembygdsområdet. Planeringsprojektets slutresultat är en naturresursplan som är ett strategiskt handlingsprogram som styr vår verksamhet i statens mark- och vattenområden inom planeringsområdet under planperioden. Målet är att inleda arbetet 2020.

Planerad avverkningsvolym i naturresursplanen för Lappland

Få tallskogar sett nedifrån.

Dimensioneringen av skogsbruket grundar sig på en hållbar användning av skogstillgångarna över generationer. Vi gör upp våra avverkningsberäkningar enligt den senaste informationen om skogstillgångarna, de uppdaterade områdesekologiska planerna, de begränsningar som andra markanvändningsformer medför och de gemensamma riktlinjerna för verksamheten enligt naturresursplanerna.

Enligt naturresursplanen för Lappland förser vi marknaden med i genomsnitt 1,9 miljoner kubikmeter virke om året från planeringsområdet (landskapet Lappland utom samernas hembygdsområde). Årligen utför vi förnyelseavverkning på i genomsnitt 10 000 hektar och gallringsavverkning på 21 000 hektar.

Den planerade avverkningsvolymen har preciserats jämfört med den tidigare naturresursplanen. Vi beräknade den planerade avverkningsvolymen i fyra delar för skogsteamens områden i Södra, Västra, Mellersta och Östra Lappland. I beräkningarna beaktade vi aktuella faktorer som begränsar avverkningen, såsom den geografiska informationen från 2017–2018 om naturobjekt i skogsbruksområdena samt om specialobjekt som påverkar skogbruksåtgärderna. För specialområden där flera markanvändningsformer används parallellt i stor utsträckning fastställde vi avverkningsmålen separat för varje specialområde. I fråga om objekt där skogsbehandlingen är begränsad förnyar vi årligen högst 0,7 procent av arealen.

Dessutom beaktar vi svåra växtplatser med tanke på virkesavkastningen och förnyelsen separat i avverkningsberäkningen. Skyddsområdena och andra områden som förvaltas av Naturtjänster ingår inte i beräkningarna.

Avverkningsmetoder i Lapplands skogar

Vi väljer metoderna för skogsbehandling utifrån växtplatsen. Vi använder olika avverkningsmetoder och andra skogsbehandlingsmetoder på ett mångsidigt sätt för att trygga landskapsobjekt som är värdefulla för naturturism och rekreation samt verksamhetsområden och betesmarker som är viktiga för renskötseln.

Tillsammans med forskningsinstituten och intressentgrupperna utvecklar vi mångsidiga skogsbehandlingsmetoder som passar områden med olika markanvändning och växtplatser, såsom hyggesfritt skogsbruk. Vi ställde upp 70 år som nedre åldersgräns för förnyelse av barrträdsdominerade skogar. Tallskogar på torra moar i högt belägna områden (mer än 280 m över havet) i har vi överfört till hyggesfritt skogsbruk i avverkningsberäkningarna. Endast avverkning för skogsodling är tillåten.

Vi förnyar skogarna i Lappland med förädlade frön och plantor i så stor utsträckning som möjligt. Vi tryggar förnyelsen av skogarna genom att hålla ett beredskapslager med frön av skogsträd.

Avverkningsvolymen i de nordligaste delarna av Lappland hälften av den planerade

Forststyrelsen har inte gjort några kalhuggningar i Övre Lappland på 25 år. Skogsbruket grundar sig på naturlig förnyelse av tallskogarna med hjälp av huggning till fröträdsställning eller olika typer av avverkning som bevarar skogstäcket.

Vi avverkar inte skog i samernas hembygdsområde, om vi inte på förhand nått enighet om åtgärderna med renbeteslaget.

År 2018 nåddes mindre än hälften av avverkningsmålet enligt naturresursplanen på statens mark i Enare, eftersom tre renbeteslag i området hade meddelat att de inte godkänner någon som helst avverkning inom sitt verksamhetsområde. Problemen med skogsbruket i Enare har en omfattande multiplikatoreffekt; de påverkar bland annat vedleveranserna till lokala invånare, underhållet av vägnätet, plantskogsskötseln och annat skogsbruk, virkets lämplighet för kunderna samt företagaravtalen och personalen.