Naturen i Skärgårdshavet
Skärgårdshavet är ett unikt område. Det geografiska läget, den mosaikartade, stora skärgården samt brackvattenmiljön skapar en alldeles speciell natur. Här finner man allt från täta granskogar till frodiga lundar, ljungmarker och kala klippor. Ju längre ut i havet du befinner dig, desto kargare natur. Trots det utsatta läget visar området en hög biodiversitet (naturens mångformighet). I skärgården lever de flesta däggdjur som även påträffas i södra fastlandet, utom igelkotten och flygekorren. Om du har tur, kan du se även sällsynta arter, både inom fågel eller insektvärlden, för att inte tala om rariteter inom växtvärlden.
Biotoper som skapas genom bete
På öar där man bedrivit aktivt djurbete, har naturen småningom förändrats. Djurbetet gör att vissa arter gynnas och vissa försvinner. Områden delas in i olika begrepp, som du kan läsa mer om.
Lövängen är en trädbevuxen äng. Vissa hagar kan påminna om lövängar, men skiljs från dessa genom att hagen inte slås. Av gammalt slogs lövängens ängslyckor och trädens löv bröts, dvs. man tog tillvara kvistar, som bands till lövkärvar. Boskapen fick de torkade kärvarna som foder under vintern. Efter höslåttern släpptes boskapen på efterbete på lövängen. Lövängen är jämnare och bördigare än hagen. På bilden intill ser du en löväng på Jungfruskär med Gullvivor (Primula veris) och midsommarblomster (Geranium sylvaticum). - Strandängar är temporärt, översvämmade av avsvatten. Här är ofta en lågbevuxen växtlighet som betas eller så genomförs slåtter.
- Torräng är en örtrik och torr äng. Busk- och trädfri genom aktivt bete. Vanligen ingen slåtter.
- Friskäng: Öppna ängslyckor med hög och frodig växtlighet. Gräs och blommor är slåtter- och betesgynnade. Tidigare var friskängen slåttermark med efterbete, numera ofta enbart betesäng. På våtare platser utvecklas fuktängar och kärrängar med en annorlunda, till bete och slåtter anpassad flora.
- Hage: Gles skogsbevuxen betesmark med ängsvegetation i gläntorna. Ofta stenig och därför oduglig som slåttermark. Träden kan bära spår av lövbrytning. Hagen är lövträdsdominerad och trädskiktet utglesat av seklers bete som hindrat trädföryngringen. Hagen har röjts för att förbättra betet.
- Heden är en trädlös, risbevuxen mo som har skapats av människan. Ohävdad utvecklas heden till tallskog. Hävden bestod traditionellt av bete med får och nötboskap. För att få bättre bete brände man heden.
Östersjön
Östersjön är världens största brackvattenområde. Brackvatten består av både söt- och havsvatten. Salthalten varierar mellan 0-15 psu (practical salinity unit), medan i oceanerna har 25 psu.
Östersjön är ett ungt hav och har utvecklats under olika faser sedan istiden. Ibland har havet varit isolerat från Atlanten. Litorinahavet som bildades för 7000 år sedan hade en högre salinitet och var även ett större hav. Under den perioden var även klimatet varmare än idag. Under de olika faserna har olika arter invandrat till Östersjön. I havet finns även relikter, t.ex. pungräkan (Mysis relicta).
Brackvattenmiljön påverkar flora och fauna i många avseenden. Flera arter lever under stress, på gränsen till sina utbredningsområden. Havet är för saltigt för sötvattensarter och marina arter kräver en högre salinitet. Många arter har anpassat sig till miljön. Även nya arter introduceras till Östersjön. Den allt ökande sjötrafiken är en vektor, d.v.s. en förflyttningsmekanism för nya organismer. Det är svårt att uppskatta hur dessa arter kommer att påverka ekosystemet i Östersjön.
Den mest kända introducerade arten (i mitten av 1800-talet), är kanske havstulpanen (Balanus improvisus) och den nyligen (1990) introducerade rovvattenloppan (Cercopagis pengoi). Rovvattenloppan har massförekomster och fastnar i fiskebragder. Arten påverkar även artsammansättningen hos Östersjöns ursprungliga djurplankton.
Östersjön är ett artfattigt hav medan de arter som förkommer har ofta en hög abundans (riklighet). Eutrofieringen (övergödning) som gör att den biologiska produktionen ökar, gynnar vissa arter. En ökad mängd näringsämnen i havet gynnar olika algproduktioner. Det är därför havet har sämre siktdjup än tidigare. På våren förekommer kiselalger, med ökad temperatur i havet förekommer även andra arter. Dessutom växer det från vattenlinjen påväxtalger som t.ex. grönslick (Cladophora glomerata). Då dessa trådalger dör, bildar de stora, drivande algmattor som täcker delar av havsbottnen. Det leder till syrebrist för många organismer. Makroalger som t.ex. blåstång (Fucus vesiculosus), växer på allt grundare vatten p.g.a. det dåliga siktdjupet.