Varför behövs sälskyddsområden
Under förra seklet minskade sälbestånden i Östersjön dramatiskt, och när situationen var som värst fanns det bara några tusen gråsälar kvar. Ända fram till 1960-talet kunde detta härledas till den alltför intensiva jakten, och därefter har miljögifterna påverkat sälarnas fortplantningsförmåga. Mot slutet av 1900-talet började en långsam återhämtning. Nu finns det cirka 10 000 gråsälar i Östersjön.
Vid öppet vatten samlas gråsälarna på grynnor och bådar i yttersta havsbandet. Dessa platser har stor betydelse: sälarna brukar vila sig där medan de ömsar päls i maj-juni, samt efter hård blåst och dåligt väder under sommaren och hösten. Eftersom sälarna är sociala djur ligger de gärna i täta flockar på bådarna och grynnorna. Om havet är isfritt eller isfattigt på vintern, kan också kutar födas där. Sälarna rör sig utmed kusten från en båda till en annan och kan avverka dagsresor på upp till hundra kilometer. Kärnan i sälskyddsområdena utgörs av grynnor och bådar omgivna av så stora vattenområden att sälarna kan vistas ostörda på sina bådar.
Gråsälen är en art som hänförts till kategorin hänsynskrävande arter. Dessutom förutsätter EU:s lagstiftning att det inrättas skyddsområden för gråsälen.