Lokalbefolkningen har särskilda rättigheter i Lappland och skärgården
Det är inte meningen att naturskyddsområdena skall försvåra lokalbefolkningens liv. I synnerhet i Lappland och i skärgården har för lokalbefolkningen reserverats många rättigheter att bedriva traditionella naturnäringar också inom skyddsområdena. De viktigaste av dessa näringar är renskötseln och fisket. På naturskyddsområdena i norr och i skärgården är det också tillåtet för lokalbefolkningen att jaga. På ödemarksområdena är också terrängtrafik tillåten vintertid på den egna kommunens område med avgiftsfritt tillstånd för kommuninvånarna.
Rättigheterna är beroende av hemorten och verksamheten
Förhållandena inom alla skyddsområden är olika, så de lokala invånare som åtnjuter privilegier och deras nyttjanderätt till naturen bestäms särskilt för varje område. Principen är att rättigheterna att utnyttja naturen är desto större ju närmare skyddsområdet man bor och ju mera ekonomiskt beroende man är av de naturnäringar som bedrivs inom skyddsområdet. Delvis är det också fråga om att det är motivetat att skydda naturnäringar som bedrivs av invånare i glesbygden som bor nära skyddsområdet från andra mera långväga besökare som vill utnyttja naturen.
Lokalbefolkningens utnyttjande av naturen får ändå inte äventyra syftet med inrättandet av skyddsområdet. Förändringar i naturnäringarna (överbetning, ökande terrängtrafik och byggande i anslutning till näringen) samt terrängtrafik i samband med fiske och jakt i rekreationssyfte kan skada skyddsområdenas natur.
Mera information