Byggande och underhåll på skyddsområden
På naturskyddsområdena gynnas naturnära former av friluftsliv, t.ex. fotvandring, skidåkning, roddbåts- eller kanotfärder och tältutflykter. För dessa aktiviteter samt för guidning och undervisning underhålls stigar, rastplatser, landstigningsplatser, naturhamnar, tältplatser och parkeringsplatser på skyddsområdena. I den mån det erbjuds möjlighet till inomhuslogi är det fråga om inkvartering i anspråkslösa stugor. På mindre skyddsområden erbjuds vanligen inget inomhuslogi.
Serviceutrustning byggs enligt behovet
De olika naturskyddsområdena utvecklas i enlighet med sin karaktär så att deras utrustning har olika standard. Minimi- och maximinivåerna fastställs i skötsel- och användningsplanen. Man försöker styra serviceutrustningen och användningen av den till de delar av skyddsområdet där naturvärdena äventyras minst. I de flesta myrskyddsområden och mindre naturskyddsområden byggs ingen serviceutrustning alls.
Alla servicekonstruktioner och tjänster placeras koncentrerat och i zoner så att de områden dit människorna styrs inte stör de värdefullaste delarna av skyddsområdets natur. Med hjälp av zonprincipen försöker man å ena sidan bilda tillräckligt stora ostörda områden och minimera de problem som användningen medför (t.ex. slitage) och å andra sidan erbjuda användargrupper som är intresserade av naturen möjlighet att bekanta sig med området och få vara med om naturupplevelser av hög klass.
Underhållet får inte belasta naturen
Underhållet av skyddsområdena ordnas så att det belastar områdets natur så litet som möjligt. Vedförsörjning och avfallshantering kräver ändå att man rör sig på området. Toalettavfall komposteras och för det kan mellanlagring ordnas i terrängen. Forststyrelsen uppmuntrar besökarna att själva ta hand om sitt avfall på skyddsområdena. I vissa områden har färre sopkärl än vanligt placerats ut. Uppkomsten av blandavfall förhindras också genom skräpsortering redan i terrängen. Erfarenheterna av bägge modellerna har varit goda.
Mera information