Naturskyddsområdena bevaras i naturtillstånd
Största delen av naturskyddsområdenas areal bibehålls i naturtillstånd så långt det bara är möjligt. Det betyder att organismsamhällena får utvecklas och förändras på naturlig väg utan att människan ingriper i händelseförloppet. Inte ens på naturskyddsområdena är det möjligt att uppnå ett fullständigt naturtillstånd. Människan förorsakar förändringar som beror på verksamhet som tidigare bedrivits på området eller indirekt på verksamhet utanför området samt på att skyddsområdet används för undervisning, forskning eller rekreation eller utnyttjas i ekonomiskt syfte.
Av de miljöförändringar som människan förorsakar - t.ex. klimatförändringar, försurning av mark och vatten samt främmande arters etablering i naturen - påverkar många naturskyddsområdenas ekosystem. Effekter av detta slag som drabbar ett skyddsområde är ofta sådana att det inte är ändamålsenligt att försöka förhindra dem med skötselåtgärder. Orsaken kan vara t.ex. att bieffekterna blir oskäliga eller kostnaderna orimliga eller så kan det helt enkelt vara omöjligt. Särskild uppmärksamhet fästs då vid skyddet av områdets ursprungliga arter, i synnerhet hotade arter som lider av förändringen.
På naturskyddsområdena får naturens processer fortgå fritt
En viktig uppgift för naturskyddsområdena är att trygga sådana naturliga processer som inte tillåts utanför områdena, t.ex. försumpning, översvämningar, murknande träd, påverkan från stormar, i mån av möjlighet även naturliga bränder. Strävan är att bevara tillräckligt med dylik ursprunglig natur på alla växtplatstyper i alla vegetationszoner.
För forskningen är det viktigt att följa med hur en naturlig förändring av ekosystemet går till. Ett exempel på detta är att de tidvisa bränderna som utgör ett väsentligt inslag i det nordliga barrskogsekosystemet, taigan.
Metoder för att bevara ett naturskyddsområde i naturtillstånd
Vid skötseln av skyddsområden försöker man bevara naturtillståndet på t.ex. följande sätt:
- planering av markanvändningen, dvs. placering och styrning av funktioner, bl.a. med hjälp av serviceutrustning och tillämpning av zonprincipen så att så stora naturområden som möjligt bevaras orörda
- inskränkning av rörelsefriheten och andra begränsningar för att styra besökarna och minska slitaget i terrängen och minimera störningarna för organismerna
- övervakning av besökare som nyttjar området
- guidning, information och rådgivning i syfte att försöka påverka människornas värderingar och uppträdande
- forskning och uppföljning gällande tillståndet i naturen och förändringarna i det.
Man försöker i mån av möjlighet minimera sådana förändringar i naturen i grannskapet som kan ha effekter för skyddsområdena genom att påverka planläggningen, planeringen av vägar och skogsförbättringsprojekt samt andra markanvändningslösningar. På andra ställen än statens marker har Forststyrelsen ändå inte haft några större möjligheter att förhindra sådana förändringar i naturen som beror på markanvändningen utanför områdena, så däför har en ekologiskt ofrånkomlig skyddszon bildats inom skyddsområdena som i själva verket har krympt det skyddade området. När Natura 2000-programmet förverkligas medför det en avsevärd förbättring i detta avseende, eftersom alla projekt utanför skyddsområdet är skyldiga att beakta miljökonskvenserna för Natura 2000-området.
Mera information