Regionala särdrag
I egenskap av stor markägare och arbetsgivare har Forststyrelsen en särskilt ansvarsfull ställning i norra och östra Finland, där verksamheten har betydande regionalekonomiska effekter. Ett viktigt mål, som Forststyrelsen på många sätt strävar till, är att främja sysselsättning, utkomst och ekonomisk aktivitet i glesbygden.
I de områden som tidigare utgjorde Lapplands, Uleåborgs och Norra Karelens län fungerar delegationer, tillsatta av jord- och skogsbruksministeriet, som består av representanter för olika intressegrupper. Deras uppgift är att åt Forststyrelsen ge utlåtanden om regionalpolitiskt viktiga frågor som gäller användningen av statens mark- och vattenområden. De tar också egna initiativ för att trygga ortsbefolkningens ställning då Forststyrelsens verksamhet planeras.
Också rennäringen påverkar Forststyrelsens verksamhet. Forststyrelsen och Renbeteslagsföreningen har ingått ett avtal om att förbättra samarbetet mellan två viktiga näringar i Lappland – renskötseln och skogsbruket – och så förbättra förutsättningarna att utöva dem. Vid förhandlingar, som enligt avtalet förs med varje renbeteslag, går man igenom vilka avverkningar och andra skogsvårdsåtgärder som skall göras på området och kommer överens om hur man skall samarbeta på marker som är viktiga för rennäringen. Målet är att parterna tillsammans utvecklar skogsvårdsmetoder som tar hänsyn till rennäringens behov.
Området i övre Lappland skiljer sig mycket från Forststyrelsens andra områden: det är ett naturvårdsområde som förvaltas av Forststyrelsens naturtjänster, där affärsverksamhet bedrivs endast begränsat. I skogsbruket strävar man till att särskilt beakta bland annat den känsliga miljön samt samernas och renägarnas behov. Avverkningarna görs i huvudsak manuellt och bara på omkring en tiondedel av ytan.