Forststyrelsens historia
Skogsförvaltningens utveckling
År 1542 deklarerade kung Gustav Vasa av Sverige-Finland att obebyggda ägor tillhör Gud, Kungen och Kronan. Det var början till statens markägande.
På 1800-talet utnyttjades Finlands skogar redan i stor utsträckning. Skogen användes främst för svedjebruk och bränning av tjära, som var en viktig exportprodukt. Tjärbränningen minskade i början av 1800-talet samtidigt som allt mer virke åtgick till sågindustrin.
I mitten av 1800-talet hade virkesanvändningen ökat så markant att myndigheterna befarade att skogen i Finland tar slut. År 1851 stiftades en strikt skogslag, och för att övervaka efterlevnaden av lagen och sköta statens markegendom inrättades en tillfällig överstyrelse för lantmäteri och skogsskötsel. Forststyrelsens historia fick sin början år 1859 då kejsare Alexander II undertecknade en deklaration om inrättandet av ett verk för skogsskötsel. Det skötte de statliga marker som kallades kronoparker och övervakade åtminstone formellt sett det privata skogsbruket.
Forststyrelsens struktur och uppgifter har ändrats i takt med att skogsförvaltningen reformerats. År 1921 stadgades genom en förordning att Forststyrelsen skall vara ett centralt ämbetsverk under jord- och skogsbruksministeriet och ha till uppgift att sköta, övervaka och främja skogsbruket i Finland. Detta är fortfarande utgångspunkten för verksamheten även om Forststyrelsens åligganden inte längre omfattar det privata skogsbruket. Forststyrelsens skötsel av naturskyddsuppgifter har sedan 1983 lytt under miljöministeriet.
År 1994 blev Forststyrelsen ett statligt affärsverk och samtidigt föll många av ämbetsverkets administrativa uppgifter bort. Till följd av övergången till ett affärsverk profilerade sig vissa av Forststyrelsens resultatenheter som separata varumärken, till exempel Wild North som tillhandahåller naturturismtjänster samt Laatumaa som specialiserat sig på tomt- och fastighetsaffärer.