Den omfattande iståndsättningen av bäckar och åar ger resultat i Norra Österbotten
Publicerad 14.5. 2010
Under de senaste åren har man under ledning av Forststyrelsens och ELYcentralernas experter iståndsatt 70 km bäckar i ursprungligt skick i Norra Österbotten. Även 350 forsar har iståndsatts och i hela landet till och med 2 000 forsar. Tack vare detta arbete klarar sig den känsliga, ursprungliga öringen i dag bra i flera av de iståndsatta objekten.
Iståndsättning av åar går främst ut på restaurering av forsar. Vattnet får åter rinna fram i sin tidigare fåra. Landskapet blir vackrare, vattenvolymen ökar och risken för översvämningar till följd akravisproppar minskar. Vandringsfiskarna kommer åt att leka igen. Iståndsättning av åar kräver planmässighet och grova maskiner. Till exempel inom Ijo älvs avrinningsområde har det iståndsatts 25 åar och ca 350 forsar sedan år 1988. I hela landet har man iståndsatt 2 000 forsar och 1 000 lekplatser sedan 1970-talet.
Bäckarna har förändrats mycket till följd av markanvändning. Vid en inventering av 300 bäckar på Ijo älvs avrinningsområde konstaterades att endast ett par procent av bäckarna befann sig fullständigt naturtillstånd. Det har uppskattats att ca 3 000 km bäckar är i behov av iståndsättning. Efter diverse försök och prov har man hittat välfungerande metoder. Inom Ijo älvs avrinningsområde har man iståndsatt 70 km bäckar. Bäckar har iståndsatts även i Lappland, Kajanaland, Norra Karelen och Nyland.
Man kan lägga ut stenar i fåran, blötlägga torra fåror, tillföra grus till fiskars lekplatser, höja vattenståndet och avlägsna och binda fasta partiklar i fåran, avlägsna fiskars vandringshinder och bygga olika slags träkonstruktioner. Inom skogsbruket främjas vattenskyddet med avbrott i diken och översilningsområden. Vid restaurering av myrar på skyddsområden fylls diken igen. Allt det här minskar transporten av fasta partiklar och näringsämnen ut i bäckarna samt utjämnar vattenföringen.
Alla kan ta del
Efter att man återställt den naturliga översvämningsrytmen blir vårflödena i vattendraget mindre och de torra perioderna kortare. Vattenkvaliteten förbättras, när näringsämnen och fasta partiklar inte sköljs med vårflödet ut i det nedanförliggande vattensystemet. Kontakten mellan vattnet och marken förbättras, vilket resulterar i att mikroorganismer och hotade växter trivs bättre. Den ursprungliga naturen utmed bäckarna repar sig och börjar sköta sig själv. Framför allt återhämtar fiskbestånden sig, vilket kan ske mycket snabbt om det finns någonting kvar av det ursprungliga öringsbeståndet i bäcken. I sådana bäckar ska man inte utplantera fisk.
Iståndsättningsarbetet kan skötas av markägare, fiskelag eller ivriga talkoarbetare. Innan man skrider till verket lönar det sig att kontakta sakkunniga och kontrollera att man har de behövliga tillstånden.
Mera information:
Varje månads goda nyhet om biologisk månfald 2010, se www.metsa.fi/naturskydd