Forststyrelsens 150-åriga historia i korthet
1850–1900
Ännu i slutet av 1800-talet fanns ingen klar uppfattning om storleken av Finlands skogsegendom och man befarade att skogarna skulle ta slut. Trä användes bland annat i järn- och sågverksindustrin och behövdes också av såväl bönder som den jordlösa befolkningen.
I samband med storskiftet skiljdes kronoskogarna åt från privat mark och man började reformera skogslagstiftningen. Folket fortsatte dock fälla skog i kronoskogarna för eget behov som tidigare. År 1851 inrättades tillfälligt ett verk för skogsskötsel, som blev permanent år 1859. Forststyrelsen hade fått sin början.
För allmänheten innebar skogsförvaltningen ett nytt övervakningssystem för de kronoskogar som man tidigare hade kunnat använda fritt. Skogsförvaltningens uppgift var skötsel och skydd av skogarna samt att få intäkter till kronan genom virkeshandel. I Evois inrättades ett skogsinstitut för utbildning av skogsförvaltare.
1900–1940
Skogsförvaltningen blev effektivare i början av 1900-talet och kom att vara en betydande virkesleverantör för industrin. Ämbetsverkets språk blev finska, namnet Forststyrelsen och den högsta beslutanderätten överfördes från överdirektören till Forststyrelsens kollegium.
Under professor A.K. Cajanders eftersträvade Forststyrelsen i högre grad än tidigare effektivitet genom att reformera förvaltningen, öka avverkningen och utveckla skogsskötseln. De nordliga skogsreserverna togs i bruk och Forststyrelsen anställde egen arbetskraft till de stora hyggena som man började utföra för att skaffa virke. Man inledde även egen sågverksamhet.
Staten engagerade sig även inom skogsindustrin. Staten hade majoritetsandelar i två skogsindustriföretag och Forststyrelsen grundade ett sågverk och ett massabruk i Veitsiluoto. Vinterkriget och fortsättningskriget förändrade dock i ett slag prioriteringarna inom skogsskötseln, eftersom man snabbt måste få tag på stora mängder virke.
1950–1970
Efter krigen var målsättningen att klara av återuppbyggnaden och krigsskadestånden samt att höja levnadsstandarden i Finland med hjälp av skogsresurserna. De intensiva avverkningarna i norr fortsatte.
De statliga skogarnas avlägsna läge var en utmaning och transportförhållandena bristfälliga. För att öka effektiviteten gjorde Forststyrelsens nya överdirektör N.A. Osara gängse praxis av de stora kalhyggena som var vanliga under krigstiden och de öppna ytorna som skapades i skogarna kom att kallas ”Osaran aukeat” (Osaras kalhyggen). Mot slutet av sin tjänsteperiod på 50-talet började Osara dock inse problemen med de omfattande kalhyggena och föreslog att hyggenas storlek skulle minskas.
Från och med 1950-talet utvecklades Forststyrelsen till en föregångare inom maskinellt skogsbruk. På 1960-talet utvecklade man även odling, förnyelse och förbättring av skogar utgående från de statliga programmen Teho och MERA.
1970–2009
Inställningen till skogarna och naturen i samhället ändrades på 1960- och 1970-talen och rekreationsmöjligheterna började uppskattas allt mer, naturskyddsrörelsen blev starkare och skogsbruket kritiserades. Man ville att delar av statens mark skulle bli naturskyddsområden, vilket ofta stod i konflikt med skogsbruket. De ändrade värderingarna började även påverka statens markanvändningspolitik och Forststyrelsens verksamhet.
Nationalparksnätverket byggdes ut och ett kontor för naturskyddsområden grundades vid Forststyrelsen år 1981. Man började bland annat utreda naturvärdena i gamla skogar och hållbar användning och skötsel av skogar blev nya ledstjärnor för den nationella skogspolitiken.
År 1994 blev Forststyrelsen ett statligt affärsverk. De dåvarande resultatenheterna var skogsbruk, rekreationstjänster, naturskydd, frö- och plantproduktion samt kunskapstjänster.
Forststyrelsens mark- och vattenområden används på 2000-talet mångsidigare än förr och Forststyrelsen har utvecklat omfattande expertis inom naturresurser.
Den historiska överblicken bygger på material från Forststyrelsens och Finlands skogsmuseum Lustos jubileumsutställning Möten i skogen. Jubileumsutställningen öppnas på Finlands skogsmuseum Lusto den 20 maj 2009.
Forststyrelsens historia presenteras även kort i avdelningen Koncernen på webbplatsen Metsa.fi.